”Innanförskapet” kommer att bli vår nästa knäckfråga i svensk inrikespolitik.
Nostalgiska SD-väljare väcker frågan om vad som håller ihop vårt samhälle.
Är det bara ”lön och självdeklarationer”?
Men vår förmåga att bemöta dem som känner sig hotade av ett öppnare och mer liberalt samhälle kommer inte bara att påverka oss här hemma, utan också att påverka oss som ”Föregångslandet Sverige”.!
Har nyss läst boken: ”Folkhemspopulismen” – en berättelse av Erik Meier Carlsen och Markus Ulvelis.
Konstigt, att denna berättelsen fått så liten uppmärksamhet i svenska medier som den trots allt fått, då den i minsta detalj beskriver Sverigedemokraternas väljare och vilka de är!
Ett ”upphetsat tonläge” om det nya ”främlingsfientliga” Sverige har faktiskt inte lämnat utrymme för en seriös diskussion om kärnbudskapet: Trots att partiföreträdarna ofta har ett ”brunt förflutet” så är dock majoriteten av Sverigedemokraternas väljare kusligt ”vanliga” människor, som Du och jag.
Visst döljer det sig i partiet en hel del skinnskallar och mycket extrema element – men de flesta väljare är ”Svenssons”: lärare, fabriksarbetare och sjuksköterskor m.fl. för att bara nämna några få yrkesgrupper.
I vårt land finns det helt enkelt inte tillräckligt med rasister/nynazister för att få in Sverigedemokraterna i vår riksdag!
Boken menar istället, att det som förenar dessa grupper av väljare, är inte drömmen om en ”nationalistisk stormakt” utan istället nostalgin runt ett gyllene förflutet folkhem på 50- och 60-talet, tiden då de menar, att alla var lika och staten tog hand om de sina. De delar en uppfattning om att Sverige har varit unikt och att för mycket förändring förstör detta.
Då blir ”invandringen” enkelt att peka ut.
Detta i sin tur kan alltså förklara varför SD tog lika många röster från KD som från V, lika många från S som från M.
På deras eget riksmöte år 2008 hävdade deras partisekreterare Björn Söder, att om Per Albin Hansson hade levt idag hade han varit Sverigedemokrat.
Vi har alltså hamnat i en situation i vilken den politiska huvudfårans alltmer liberala hållning inte längre förmår attrahera de som stannat kvar i värdekonservatismen och nostalgin. ”Bror Duktig” har inte uppfostrat 330.000 nya rasister/nynazister, men man har fört sig för snabbt för att alla ska kunna känna igen den. Vi skall istället vara mycket stolta över, att vi idag är öppnare och mer liberala än på ”det gyllene 60-talet”, men vi måste bli mycket, mycket bättre på att förklara dessa fördelar. 5.7% av vårt lands befolkning – människor som i stor mån identifierar sig som ”innanför” fortfarande känner sig som främlingar i sitt eget land.
Vi inom alliansen vann valet år 2006 på en beskrivning av ”utanförskapet”
och valet 2010 för att vi skött vårt lands ekonomi genom finanskrisen på ett exemplariskt sätt.
För att kunna vinna valet 2014 måste vi inom alliansen bli mycket. mycket bättre på att diskutera ”Innanförskapet”.
Innanförskapet, som begrepp har dykt upp i ledare i DN och GP, men jag blir faktiskt inte förvånad, att den enda tidning som talat om innanförskapet, som ett mer än just ett deltagande på arbetsmarknaden är faktiskt Sydsvenska Dagbladet, en region där SD är som starkast.
Även om arbetslinjen, utan tvekan, måste ändock anses som en nyckelkomponent i strävan att skapa ett land där alla människor kan känna sig delaktiga, så får det inte just stanna vid detta.
Vi får inte under några villkor reduceras till ett samhälle som bara hålls samman av ”lönecheckar och självdeklarationer”.
Vi ALLA, alliansen och oppositionen, måste våga prata om hur vi inom ramen för ett öppet och välkomnande samhälle ser på just ”svenskhet” och vårt lands roll i världen.
Vårt lands öppenhet och vår starka känsla av ansvar, både för varandra och för andra har länge gett vårt land en speciell ställning internationellt. Vi har faktiskt fått ett utrymme som är långt mer större än vår begränsade yta medger. Sättet som vi hanterar den nya parlamentariska situationen påverkar inte bara vår möjlighet, utan i allra högsta grad också vår möjlighet att verka för ”mänskliga rättigheter och fred” i vår omvärld.
Genom att se de 330.000 Sverigedemokrat-väljarna, som annat än bara NY-indoktrinerade rasister/nynazister, möjliggör vi ett samtal mellan dem och oss etablerade partier, om liberalismens fördelar och nackdelar.
VI MÅSTE TILLÅTA EN ÖPPEN DISKUSSION OM VAD FÖR TYP AV SAMHÄLLE vi vill vara, utan att anta, att alla vill samma sak - i annat
fall löper vi risken, att fler av dem som vi nu kallar rasister/nynazister faktiskt också blir det.
Där har vi inom alliansen och inom oppositionen ett stort ansvar!
Om vi nu alla, demokratiska krafter, kan lyckas med detta har vi faktiskt lyckats med något inte Österrike, Holland, Ungern, Frankrike och många andra INTE lyckats med – kanske mer än någonsin tidigare kommer vi att tillsammans vara ”Föregångslandet Sverige”.
Börje Helgesson
Länsordf. i Folkpartiet Liberalerna i Kalmar län
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar