Skäms,
Barn- och äldreminister, Maria Larsson (KD)
Artikeln i
DN (8/7) om Taina Adolfsson, finskt krigsbarn, som har sökt ersättning från
Ersättningsnämnden för sin tid som placerad och sedan adopterad i familjen, där
hon utsattes för vidriga övergrepp. Det krävs beslut från barnavårdnämnden för
att bevisa att placeringen var gjord av myndigheterna. Taina har frågat hos
kommunen, där handlingarna från det året inte ens är sparade. Hennes två bröder
fanns redan i denna familj. Alla tre syskonen
adopterades av familjen.
Hur blev man
adopterad på den tiden? Fanns någon kontroll av familjen? Vem ansvarade för att
familjen var lämplig? Maria Larsson, HUR valdes adoptionsfamiljerna? Kan du din
historia? Kravet att man måste bevisa sin placering via barnavårdsnämnd lämnar
således de finska barnen utanför, men Taina kom 1949. I hennes pass står:
Oskarshamns stads Kristidsnämnd.
I DN:s
artikel går att läsa: Maria Larsson skriver i sin kommentar ”att
ett omhändertagande är mer långtgående än ett godkännande av fosterfamilj. Det
får därför anses att det allmännas ansvar är större när myndigheten har fattat
beslut om omhändertagande av barn"
I Tainas
fall ledde placeringen i den olämpliga familjen till adoption, och då blir min
fråga till Ministern: "Hur kan
ett omhändertagande bli mera långtgående än en adoption?"
Maria
Larssons kommentar i Blå Hallen under tillställningen efter Vanvårdsutredningen
till en av mina krigsbarnsvänner: "Du kan inte söka ersättning. Det var din mamma som skickade dig". Hur kan
en minister lägga skulden på en mamma i Finland? Kan en minister uttala sig hur
som helst och kränka ännu en gång? Hur okunnig och okänslig får en minister
vara?
I Tainas
fall fanns inte ens en mamma i livet i Finland. Tur att inte hon också fick den
kommentaren. Tainas kommentar i DN går att instämma i: "Finnjävlar kallades vi då och finnjävlar är vi nu.” Det har
Maria Larsson förmedlat på ett utomordentligt sätt.
Leila Ulvemo
(FP)
f.d.
ordförande i Riksförbundet Finska Krigsbarn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar