I vad ligger problemen bakom utebliven jobbtillväxt?

Mellan åren 1990 och 2011 minskade skattetrycket kraftigt, men under samma tid ökade arbetslösheten. En av förklaringarna kan vara övertron på inkomst- och vinstskatter framför sänkta arbetsgivareavgifter.

Arbetsmarknadens utveckling påverkas av flera samverkande faktorer. Högt skattetryck är en avgörande faktor som hämmar produktion, sysselsättning och investeringar. Ett av syftena med jobbskatteavdraget, som tillkom år 2007 och tillsammans med 90-talets skattereformer var just, att göra det mer lönsamt att arbeta. Samtliga skattereformer var alltså individbaserade och man har helt enkelt tagit för givet, att skatter på individinkomster och företagsvinster är det största hindret för sysselsättningsutveckling, vilket visar sig vara fel. Varför då fortsätta med ett 5:e jobbskatteavdrag och dessutom utformat på exakt samma sätt?

Statistik visar, att jobbskatteavdragen och 90-talets skattereform minskade skattetrycket som andel av BNP med 8 % men under samma tid ökade arbetslösheten med ett genomsnitt om 7 %.

Däremot visar analyser, att arbetade timmar ökat, med andra ord har sysselsättningsgraden ökat. Flera arbetstagare har gått från halvtid, deltid och över till heltid, då ”det lönat sig att arbeta” – men antalet jobbsökande, inskrivna på arbetsförmedlingar runt om i landet har samtidigt ökat. De olika, fram till idag, tillämpade olika incitament i skatter på individnivå har och kan inte ifrågasättas, gett fler arbetstimmar och sysselsättningsgraden har ökat för dem som redan är inne på en arbetsmarknad.    

Dessutom har en riktad åtgärd för unga under 26 år införts. Lägre arbetsgivareavgift – och syftet var att få fler unga in på en arbetsmarknad. Här blir det genast lite besvärligare att jämföra då äldre och yngre uppvisar olika former vad gäller arbetslöshetsperioder. 78 % i åldersgruppen 26-74 år uppvisar längre arbetslöstider och i gruppen är det också stor del s.k. långtidsarbetslösa medan i intervallet under 26 år uppvisar en arbetslöshet på i genomsnitt 4 veckor eller mindre.

Konstateras kan dock, att arbetslösheten bland unga är hög och speciellt om man jämför med andra europeiska länder som Holland, Tyskland och Österrike.

Arbetslösheten i åldersgruppen 15-26 år och för år 2011 var i Sverige 22,7% medan det i resp. land enl. ovan var 7,4 %, 8,9 % samt 8,9 % och för EU i sin helhet: 21 %.

Dock ser det statistiskt annorlunda ut vad gäller arbetslösa över ett år i samma åldersgrupp: Sverige 6,7 % och motsvarande siffror för länderna enl. ovan: 13,7 %, 23 % samt 14,1 % och för EU i sin helhet: 30,1 %.

Allt talar nu för en ändring i tänkesättet och detta innan man ograverat och oprövat återigen individbaserar det 5:e jobbskatteavdraget – om NU den ärliga och uppriktiga uppsåten med detsamma är att få ut fler människor i jobb.

Här gäller det då, att öka efterfrågan på arbetskraft och det kan bl.a. ske genom följande åtgärder:

 

·         Sänkningar av arbetsgivareavgiften – generellt och inte inriktas på en särskild grupp,

·         Sjuklöneansvaret för ett företag skall tas bort helt och hållet,

·         Lärlingssystem införas med omedelbar verkan – både i privat som kommunal verksamhet.

 

(Källmaterial: OECD, SCB, Ekonomifakta, AKU och Eurostat.)  

   

 

Börje Helgesson
Länsordförande, Kalmar län (FP)

Byråkratexplosion – ett fenomen som måste bevakas

I den ekonomiska krisens kölvatten regnar det statliga extrapengar över våra kommuner och landsting. Bara för år 2010 blev statens tillskott till dessa sektorer, utöver de ordinarie statsbidragen, 17 miljarder kronor, vilket nästan är dubbelt så mycket som SKL (Sveriges kommuner och landsting) krävt.

Pengarna skall ses som en ”extraförstärkning” av kommunernas ekonomi och värna dess kärnverksamhet ”Skola, Vård och Omsorg”. I den konkreta bemärkelsen, att ökade kostnader för ekonomiskt bistånd (socialbidrag) på grund av bl.a. ökad arbetslöshet, inte skall behöva leda till uppsägningar av personal inom välfärds- och utbildningsområdet.

Hur har då utslaget blivit under senaste 10-årsperioden? Närmare granskning av fenomenet är på sin plats.

Med utgångspunkt från den s.k. demografimodellen, som mer eller mindre alla kommuner i vårt län tillämpar, handlar om i korthet ”befolkningsstatistik” – men den skall också omfatta befolkningskompositioner som ålderstruktur och familjesammanhang, men har man verkligen förstått innebörden av densamma, hur tillämpas den och hur långt in i framtiden kan man använda sig utav densamma?  

Resonemanget bygger jag bara genom studier av SCB (Statistiska Central Byrån) och IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) och läsningen är skrämmande. De generellt tilldelade medlen för operativ verksamhet i kommunen, barnomsorg-skola-äldreomsorg,  har istället gått till utbyggnad av administrativa tjänster. Enligt statistiken har anställda administratörer i offentlig sektor växt mer än 8 gånger snabbare än genomsnittet för samtliga anställda och ökningstakten accelererar.  Gruppen administratörer har också haft ”frizon” när det gäller våra kommuners spariver och med intäkt av demografimodellen.

Sammantaget visar statistiken, att ökade statliga resurser till kommuner och landsting inte på något sätt ökat personaltätheten inom den operativa sektorn av vård, skola och omsorg utan tydligt har man istället prioriterat ökad personaltäthet i den centrala förvaltningen, alltså byråkratexplosionen är ett faktum. Man ökar alltså med byråkrater framför välfärdsarbetarna.

 

Aktuella siffror för Kalmar län:

Ökning av offentliga administratörer = 36.1%

Ökning av välfärdsarbetare = 3.6%

Hur man än vrider och vänder på statistiken så utvisar den uppenbart, att prioriteringar i framförallt våra kommuner ligger på anställningar av byråkrater framför ökad personaltäthet inom vård, skola och omsorg.

Jag vill därför uppmana samtliga folkpartistiska ledamöter i olika nämnder och styrelser i våra 12 kommuner samt landstinget, att hårt och kritiskt granska varje nyanställning inom det administrativa området och t.o.m. gå så långt, att kräva nyanställningsstopp och till förmån för anställning av personal inom de operativa verksamheterna.   

Börje Helgesson

Länsordförande för Folkpartiet Liberalerna, Kalmar län