”Innanförskapet” kommer att bli vår nästa knäckfråga i svensk inrikespolitik.

Ett ”upphetsat tonläge” om det nya ”främlingsfientliga” Sverige har faktiskt inte lämnat utrymme för en seriös diskussion om kärnbudskapet. Trots att deras partiföreträdare ofta har ett ”brunt förflutet” så är dock majoriteten av Sverigedemokraternas väljare kusligt ”vanliga” människor, som Du och jag.

Visst döljer det sig i partiet en hel del skinnskallar och mycket extrema element – men de flesta väljare är ”Svenssons”: lärare, fabriksarbetare och sjuksköterskor m.fl. för att bara nämna några få yrkesgrupper.

Finns det då verkligen i vårt land tillräckligt många rasister/nynazister för att egentligen få in Sverigedemokraterna i vår riksdag?

Jag har personligen svårt att tänka mig, att det som förenar dessa grupper av väljare, skulle vara en gammal dröm om en ”nationalistisk stormakt” utan jag tror istället att det är nostalgin runt ett gyllene förflutet folkhem på 50- och 60-talet, tiden då de menar, att alla var lika och staten tog hand om de sina. De delar en uppfattning om att Sverige har varit ”unikt” och att för ”mycket förändring” förstör detta.

Då blir naturligtvis ”främlingen eller invandraren” enkel att peka ut.

Detta skulle ju då kunna förklara varför SD tog lika många röster från KD som från V, lika många från S som från M.

På deras eget riksmöte år 2008 hävdade deras partisekreterare Björn Söder, att om Per Albin Hansson hade levt idag hade han varit Sverigedemokrat – ett helt fantastiskt yttrande.

Att gå runt i Stockholm och prygla människor med järnrör, för att de inte ser alla likadana ut skrämmer mig oerhört och ger istället en historiebild som i mångt och mycket liknar vad som hände i Tyskland, natten mellan den 9 och 10 november 1938 – den s.k. kristallnatten.

Skall vi inte istället vara mycket stolta över, att vi idag är öppnare och mer liberala än på ”det gyllene 60-talet”?

Vi måste bli mycket, mycket bättre på att förklara dessa fördelar, samtidigt måste vi skärskåda vad Sverigedemokraterna verkligen står för.

Det är INTE BARA ”främlingskapet” som har en öppen plats i deras partiprogram, det skulle ju vara alltför enkelt – det är det som de ”döljer” som gör mig mer orolig.

* Ekonomiska ojämlikheter kan i princip få vara hur stora som helst,

* Grundläggande individuella friheter skall ”form-anpassas”,

* Ett förståndshandikapp bör inte accepteras,

* Ett handikapp som leder till en rullstol bör inte heller accepteras,

* Ensamkommande värnlösa flyktingbarn skall återförpassas,

* Diskriminering i mer eller mindre alla former legaliseras,

* Du får inte vara annorlunda på något sätt,

* Ateister, förtryckta av de religiösa

* Religiösa förtryckta av de sekulära.

* Ungdomar, övertygade att polisen hatar dem,

* Romer, som inte kan ens hyra bil.

* Äldre, Samer, Katoliker, Svarta, Muslimska kvinnor, Hemlösa,

Tornedalingar, Överviktiga och vi andra s.k. Landsbygdens folk.

* Återinföring av ”Ättestupa” kanske också är en del av målsättningen eller för en SD-are ett sätt att nå den ”slutgiltiga lösningen”.

Listan kan göras än mycket längre, men jag stannar med dessa, som förhoppningsvis ger en tankeställare till Dig som läsare.  

Vi fick en ny regering vid valet år 2006 på en beskrivning av ”utanförskapet” och valet 2010 ett nytt förtroende, då för att vi skött vårt lands ekonomi genom finanskrisen på ett exemplariskt sätt.

För att kunna vinna valet 2014 måste vi bli mycket. mycket bättre på att diskutera ”Innanförskapet”, och för oss liberaler måste vi ta situationen på djupaste allvar.

Även om arbetslinjen, utan tvekan, måste anses som en nyckelkomponent i strävan att skapa ett land där alla människor kan känna sig delaktiga, så får det inte just stanna vid detta.

Vi får inte under några villkor reduceras till ett samhälle som bara hålls samman av ”lönecheckar och självdeklarationer”.

Vi ALLA måste våga prata om hur vi inom ramen för ett öppet och välkomnande samhälle ser på just ”svenskhet”.  

”VI MÅSTE TILLÅTA EN ÖPPEN DISKUSSION OM VAD FÖR TYP AV SAMHÄLLE” vi vill vara, utan att anta, att alla vill samma sak - i annat

fall löper vi risken, att fler av dem som vi nu kallar rasister/nynazister faktiskt också blir det.

Där har speciellt vi liberaler, både historiskt sett och i nutid, ett stort ansvar!

Börje Helgesson

Länsordf. i Folkpartiet Liberalerna i Kalmar län

   

En liberal landsbygdspolitik

Det sker små och stora mirakel överallt. Exporten från till exempel ABB i Ludvika och SSAB i Oxelösund står för en betydande del av vår BNP. Nya samverkansformer och förbättrade kommunikationer kan stärka lokala och regionala tillväxtcentra och vidga arbetsmarknader. På så sätt kan framgångsrika företag klara kompetensförsörjningen bättre, även där inte så många bor.

Stockholm, Göteborg och Malmö är förstås motorer i svensk ekonomi, men även storstäder är beroende av sin omgivning. Tänk bara på alla lastbilar som varje dag forslar in mat och råvaror (fundera också på var alla rester tar vägen). Och glöm inte skogens roll för vår svenska ekonomi, miljö, kultur och turism. Skogen kan bli en av framtidens viktigaste råvaror som en förnybar källa för kemiska produkter, kläder och energi. Detta förutsätter dock att människor med kunskap om att nyttja naturen på bästa sätt kan och vill leva och driva ett livskraftigt jord- och skogsbruk på den regelrätta landsbygden.

Vi måste erkänna bilens roll i kollektivtrafiken på landsbygden, och låta färdtjänst och liknande få nyttjas av andra när bilarna går halvtomma. På samma sätt måste vi acceptera nya samfunktioner. Låt lantbrevbäraren också leverera medicin från apotek, matvaror från lanthandeln och en flaska vin från Systembolaget.

På samma sätt kan vi öka samverkan mellan de offentliga aktörerna på olika nivåer. För den enskilde spelar det ju mindre roll vem som utför tjänsten, så länge han eller hon under rimliga villkor får den vård eller annan samhällsservice som behövs. Där har vi mycket att lära av länder såsom Tyskland, som bland annat har ett spännande system med äldreomsorgspeng. Eller EU:s strukturfondsprogram som skapat exempel på lyckade samverkansprojekt utan hänsyn till de historiska barriärerna mellan olika kommuner, landsting, län eller stat.

Den svenska landsbygden ter sig väldigt olika från norr till söder. Allt måste ju inte se exakt likadant ut överallt. En hel del bör förstås vara enhetligt, såsom exempelvis ett statligt huvudmannaskap för skolan för att skapa likvärdiga möjligheter för alla. Men de lokala förhållandena och drivkrafterna bör få större genomslag. Det handlar om att skapa funktionella strukturer, istället för att låsa sig vid de formella. Var och en bör ha möjligheter att bo där man vill, i en storstad eller i en stuga i skogen. Men för detta krävs nya instrument - och en grundläggande uppvärdering av den svenska landsbygden.

Nina Larsson, riksdagsledamot och partisekreterare (FP)

Marit Paulsen, europaparlamentariker (FP)

Börje Helgesson, länsordf. i Kalmar län (FP)

25-timmarsvecka inom Barnomsorgen i Hultsfreds kommun

Vi har i vår kommun fått ta till alla möjliga knep för att få ihop den kommunala ekonomin – på gott och ont.

Vi har också noterat hur lätt man sparar i den direkta operativa verksamheten, som oftast då drabbar barn, ungdomar, barnfamiljer och de äldre.

Alltså grupper som redan kan ha det jobbigt med vardagen och även också med att få den egna ekonomin att gå ihop.

Vi var delaktiga i förändringen, att införa 3-timmarsdagen inom barnomsorgen, och på grundval av då existerande underlag som fanns tillgängligt.

Med facit i hand hade man inte analyserat konsekvenserna i tillräcklig utsträckning – utan tyvärr har vi haft barnfamiljer, som just med barnomsorgen som skäl, lämnat vår kommun.

Vi har familjer som lämnat oss till fördel för Vetlanda kommun, där man redan tagit bort 3-timmarsdagen och återinfört 5-timmarsdagen.

Här vill man nu dessutom bygga ut den till att omfatta alla veckans vardagar.

Under det sista året har vi har tagit del av flera föräldrars telefonsamtal,  gjort egna intervjuer, följt debattforum på vår kommuns egen hemsida och vi har tagit intryck av budskapet de förmedlat till oss.

Det är långt ifrån alla barnfamiljer som har mor- och farföräldrar till hjälp i kniviga situationer, utan oftast är helt i händerna på sig själva.

Inträder sedan långvariga sjukdomar eller att någon, i värsta fall båda blir arbetslösa, då blir bördan än mycket större.

Barnomsorgen i vår kommun har förhållandevis varit bra, men den kan bli mycket bättre och anpassas till de verkliga behov som finns.

Valet att välja omsorg och omsorgstimmar avgörs absolut bäst av föräldrarna själva – ”våra barn är allas vår framtid och barn måste få kosta”.

Dessutom är barnomsorgsfrågorna i alla våra tätorter, inte bara i Hultsfreds kommun, utan i hela länet, en landsbygdsfråga som vi alla måste slå vakt om.

Därför har vi inom Folkpartiet Liberalerna i Hultsfreds kommun beslutat att överlämna en motion till kommunalfullmäktige, att man inrättar barnomsorgen med 5 timmar per dag under alla veckans vardagar.

Barnomsorgen regleras i skollagen, en minilag, i likhet med alla andra lagar som bl.a. reglerar förhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare, men det finns inget i dessa regelverk, hur ofta och på vilket sätt man än försöker hänvisa till dessa, som hindrar kommunen eller någon annan privat arbetsgivare att ha bättre anställningsavtal, löner eller på annat sätt personalpolitiska bättre program och förutsättningar än just lagen/reglerna.

”Minilagarna” är till för att i princip bara hålla ”tummen i ögat” på huvudmannaskapet, att ALDRIG få vara sämre förhållanden än lagarna/ reglerna föreskriver. 

Med andra ord finns det inget som hindrar vår kommun ifrån att ha den bästa tänkbara barnomsorg.

Med intresse tar vi del av, vad som framkommer ur framtida diskussioner i kommunstyrelse och fullmäktige – vi utgår och hoppas, att samtliga ansvariga politiker – oavsett politisk tillhörighet kan instämma i det vi nu från social-liberalt håll framför.

Torbjörn Wirsenius, Gruppledare (FP)

Mikael Petersson, Kommunföreningens ordf. (FP)

Börje Helgesson, Länsordf. Kalmar län (FP)

En liberal landsbygdspolitik

Till alla er som ev. INTE läser tidningen LAND.

Här nedan artikeln "En liberal landsbygdspolitik"

som publiceras nästa vecka !

Den politiska debatten handlar alltför sällan om hela Sverige, trots att den exportindustri vi är så beroende av befinner sig långt från Stureplan. För oss liberaler är det viktigt att människor har makt över sin egen situation och möjligheter att forma sin framtid. Oavsett i vilken kommun man är född och vilka föräldrar man har. Skillnaderna är stora runt om i landet. Att det ser olika ut är på många sätt bra, men förutsättningar att forma sin framtid måste gälla alla, även om lösningarna skiljer sig åt. Politiken måste dock erkänna landets olikheter och förstå sig på skillnaderna. Folkpartiet Liberalerna tillsätter därför en arbetsgrupp för att stärka partiets landsbygdspolitik och hitta fler framkomliga vägar för en levande landsbygd.

Stockholm, Göteborg och Malmö är motorer i svensk ekonomi, men även storstäder är beroende av sin omgivning. Tänk bara på alla lastbilar som varje dag forslar in mat och råvaror (fundera också på var alla rester tar vägen). Och glöm inte skogens roll för vår svenska ekonomi, miljö, kultur och turism. Skogen kan bli en av framtidens viktigaste råvaror som en förnybar källa för kemiska produkter, kläder och energi. Utöver dess produktion av timmer och pappersmassa. Detta förutsätter dock att människor med kunskap om att nyttja naturen på bästa sätt kan och vill leva och driva ett livskraftigt jord- och skogsbruk på den regelrätta landsbygden.

Det sker små och stora mirakel överallt, exporten från till exempel ABB i Ludvika och SSAB i Oxelösund står för en betydande del av vår BNP. Förbättrade kommunikationer kan stärka lokala och regionala tillväxtcentra och vidga arbetsmarknader. På så sätt kan framgångsrika företag klara kompetensförsörjningen bättre, även där inte så många bor.
Vi måste erkänna bilens roll i kollektivtrafiken på landsbygden, och låta färdtjänst och liknande få nyttjas av andra när bilarna går halvtomma. På samma sätt måste vi acceptera nya samfunktioner. Låt lantbrevbäraren också leverera medicin från apotek, matvaror från lanthandeln och en flaska vin från Systembolaget.

Utmaningarna i glesa, avlägsna områden med sviktande befolkningsunderlag måste tas på allvar. Men det blir ingen levande landsbygd om inte människor som vill bo på landsbygden själva hittar lösningar som fungerar. Vi måste därför uppmuntra både ideella krafter och kommersiella tjänster på landsbygden genom att se över stelbenta regelverk och öppna för annorlunda lösningar.

Vi kan öka samverkan mellan de offentliga aktörerna på olika nivåer. För den enskilde spelar det ju mindre roll vem som utför tjänsten, så länge han eller hon under rimliga villkor får den vård eller annan samhällsservice som behövs. Där har vi mycket att lära av länder såsom Tyskland, som bland annat har ett spännande system med äldreomsorgspeng. Eller EU:s strukturfondsprogram som skapat exempel på lyckade samverkansprojekt utan hänsyn till de historiska barriärerna mellan olika kommuner, landsting, län eller stat.

Den svenska landsbygden ter sig väldigt olika från norr till söder. Allt måste ju inte se exakt likadant ut överallt. En hel del bör förstås vara enhetligt, såsom exempelvis ett statligt huvudmannaskap för skolan för att skapa likvärdiga möjligheter för alla. Men de lokala förhållandena och drivkrafterna bör få större genomslag. Det handlar om att skapa funktionella strukturer, istället för att låsa sig vid de formella. Var och en bör ha möjligheter att bo där man vill, i en storstad eller i en stuga i skogen. Men för detta krävs nya instrument - och en grundläggande uppvärdering av den svenska landsbygden.

Nina Larsson, riksdagsledamot och partisekreterare (FP)
Marit Paulsen, europaparlamentariker (FP

Folkpartiet liberalerna sätter landsbygdsfrågorna i Focus!

Det går inte att ta fel på aktiviteterna inom Folkpartiet liberalerna –

NU är det dags att sätta ner foten – ”Ett modernt landsbygdsparti, Folkpartiet liberalerna” växer nu fram i delar av Småland och att växtkraft inte saknas kunde konstateras vid intern konferens i Kalmar, lördagen den 12 januari 2013.

Att ute i olika glesbygder få behålla sin byskola för byskolans egen skull är inte det som vi i första hand tar sikte på – utan istället få ”hela byn” att leva och utvecklas är det vi siktar in oss på.

Vi säger JA till landsbygdens möjligheter och växtkraft och NEJ till avfolkning – men villkoren måste finnas, utvecklas vidare och inte som idag avvecklas eller försvåras, se landsbygdens möjligheter!

·        En förutsättning för en levande landsbygd är att få fiber till byn. Då kan boende fortsätta bo och verka på landsbygden.

”Fiber till byn koncept” behövs för att nå regeringens mål, att 90% av alla hushåll och företag i Sverige ska ha tillgång till bredband med en hastighet om minst 100 Mbit/sekund år 2020.

Här ska ”samhället”, staten ta det övergripande ansvaret. Bredbandsutbyggnaden skall vara lika i hela landet och får inte bero på enskilda byalags kunskaper och ekonomiska resurser.

Att få ut fiber till hela Sverige är viktiga för att få driftiga entreprenörer, utan ett fritt och väl utvecklat näringsliv föreligger icke heller möjligheterna till, att i solidarisk anda möjliggöra en fungerande välfärd: Vård, skola och omsorg.

·        Nu lyfter vi frågan om reseavdraget som vi anser måste anpassas till verkligheten. Reseavdraget grundas idag på 18,50 kr/mil samt en självkostnad om 10.000 kr innan avdrag får göras som dessutom motsvaras av ett avdrag på ca 30% på resterande belopp.

Dessutom bör vi värna om allas rätt, att få bo där vi väljer och ges möjlighet att kunna inom rimliga gränser pendla till vår arbetsplats, även om arbetsplatsen flyttas till annan ort än den ursprungliga och utan för den skull behöva ”riva upp” hela det etablerade sociala nätverket och flytta.

Bilen är ett nödvändigt transportmedel för glesbygdens överlevnad då T-banestationer, fullständig utbyggd kollektivtrafik aldrig kommer att uppnås – hur gärna vi än skulle önska – utan här handlar det om realism!

Vi kräver därför att reseavdraget ses över och anpassas till dagens verkliga förhållande, och bör därför ses över varje år på ett eller annat sätt, och inte låta milersättningen ligga kvar år efter år.

·        Vi måste idag se hästsporten i Sverige som en tillgång som dessutom idag omsätter ungefär 13 miljarder kronor.

Hästsporten i sin helhet sysselsätter idag direkt och/eller indirekt cirka 200 000 personer, varför den kan anses viktig ur såväl sysselsättningssynpunkt som ur turist- och allmän aktivitetssynpunkt.

Vi vill bygga vidare på detta! Här har landsbygdskommunerna en stor resurs!

Vi vill omfördela hästsportens vinster, för att överensstämma med redan gamla regeringsdirektiv – mer av vinsterna till landsbygdens hästsport och mindre till storstädernas. Vi uppmanar samtliga kommuner i vårt närområde, att på alla sätt och vis stimulera hästsporten, som i mångt och mycket skulle kunna stärka den ungdomliga publiken och därigenom bidra till, att få behålla våra ungdomar i bygderna och på landsbygden.

Vi kommer att fortsätta verka för en levande och utvecklande landsbygd och med uppvaktningar av regering och riksdagsmän för att få fram och driva på för oss viktiga frågor och med inriktningen att ”HELA SVERIGE SKALL LEVA!”



  

Ann-Margret Lindholm, Borgholms kommun (FP)

Mikael Peterson, Hultsfreds kommun (FP)

Börje Helgesson, Hultsfreds kommun (FP)

Lars Thor, Uppvidinge kommun (FP)

Kristian Persson, Växjö kommun (FP)

Sven Astevall, Växjö kommun (FP)

Sven-Olof Karlborg, Tingsryds kommun (FP)

VI kan göra mycket mer för våra unga i Kalmar län

Svenskt Näringsliv har sedan tre år tillbaks presenterat ett s.k. ungdomsindex.

Man mäter flera faktorer som bl.a. bostad, arbete, levnadssätt, företagande hos den unga generationen i samtliga EU-länder.

Nu, tredje året, ligger Sverige kvar på en 10-e plats.

Våra ungdomar är näst mest nöjda och flyttar hemifrån tidigare jämfört med andra unga i Europa.

Arbetsmarknaden i EU ser dock fortsatt mörk ut.

Sverige har förbättrat sig något, med tre placeringar,

så är fortfarande många unga inom EU – mer än var femte –

utan jobb.

Vid friskolan ”Etec i Oskarshamn” bedriver man ett utbildningscenter med fokus på bl.a. elteknik och automation. Det är en inbyggd gymnasieskola, yrkeshögskola och med uppdragsutbildning i nära samarbete med lokala näringslivet. Efter avslutad utbildning kan eleverna ofta välja att direkt yrkesarbeta, eftersom efterfrågan från näringslivet är stor på just deras kompetens.

–       Här finns uppenbart en tydlig väg från arbetslöshet till arbete just p.gr.av ett mycket bra samarbete mellan skola och näringsliv. Här borde alla kommuner i vårt län ta efter för att underlätta liknande samarbeten framöver.

–       Här ser vi ett exempel på, hur en skola och tillsammans med engagerade företag utbildar, förmedlar och också erbjuder jobb åt unga. Här kan vi alla dra lärdomar av vad som behövs såväl på utbildningsområdet som vid övergången mellan studier och jobb. Vi som idag är politiskt aktiva och som har ansvar för att utforma morgondagens skola, arbetsmarknadspolitiken och inte minst framtidens arbetsförmedling har all anledning i världen att INTE fastna i gamla beprövade metoder, som vi vet inte har lyckats, utan istället lära något nytt och lära av det som i praktiken faktiskt också fungerar.

Vi måste komma bort från alla ”fyrkantigheter”, som ständigt och jämt påminner oss om gamla beprövade metoder och som uppenbart inte leder någonstans. Vi bör alla sträva efter en liknande modell som Oskarshamns-modellen i samtliga våra kommuner i Kalmar län.

I ungdomsindexet ingår också företagandet bland unga, vilket visar att   mindre än en procent är företagare – något som placerar vårt land på en sextonde plats.

Med undantag för grannlandet Danmark så ligger Sverige dessutom sämst till av samtliga jämförda länder, plats 26.

Vi vet redan från flera studier i ämnet, att arbetslöshet i unga år ger konsekvenser i högre ålder, lägre inkomstutveckling och betydligt sämre pensioner. Detta är intet nytt, det känner vi redan till.

Därför är måttet på ”ungdomsarbetslösheten” ett viktigt mått för att se hur stora möjligheter de har att utnyttja sin fulla potential.

Det är därför också viktigt, att alla EU-länders statistik grundar sig på samma mått, i annat fall blir det omöjligt att göra jämförelserna i ett europeiskt perspektiv.

Arbetslösheten bland ungdomar tog ordentlig fart under finanskrisens år. Efter att ha ökat under de senaste åren har den nu börjat stabiliseras och i vissa länder har den även börjat minska. I 13 av 27 medlemsstater har ungdomsarbetslösheten börjat minska jämfört med förra mätningen. Det ska dock nämnas att nivån är fortsatt hög, sett ur ett historiskt perspektiv.

Nederländerna (Holland) är ett av de länder där ungdomsarbetslösheten även minskat under det senaste året. Knappt åtta procent av ungdomarna på arbetsmarknaden är utan jobb i landet, vilket är den lägsta noteringen

i Europa.

Även Österrike och Tyskland redovisar relativa låga noteringar när det gäller ungdomsarbetslösheten.

Tyskland har sedan många år tillbaks haft inbyggda lärlingssystem och direkt ute i företagen – vilket resulterat i mycket låga arbetslössiffror för unga.

Den högsta arbetslösheten bland ungdomar hittas i Spanien. Här är mer än 45 procent av ungdomarna på arbetsmarknaden utan jobb. Även i Grekland har numera ungdomsarbetslösheten passerat 40 procent.

I Sverige har ungdomsarbetslösheten minskat något sedan förra mätningen och numera har Sverige den trettonde högsta ungdomsarbetslösheten bland samtliga medlemsstater.

Det är en förbättring med tre placeringar jämfört med förra mätningen, men fortfarande inte bra.

Det är heller inte länge sedan som Sverige tillhörde de länder med den allra högsta ungdomsarbetslösheten. Men även om det skett en förbättring så är fortfarande en fjärdedel av ungdomarna som gett sig ut på arbetsmarknaden arbetslösa.

Här behöver vi ALLA ansvariga politiker dra sitt strå till stacken – utan för den skull partipolitisera.

Det ligger i ALLAS vårt ansvar att få ner ungdomsarbetslösheten i vårt land, och utan att snegla eller tävla med andra europeiska länder – DET ÄR VÅR GEMENSAMMA SAK.

Börje Helgesson

Länsordf, i Folkpartiet Liberalerna, Kalmar län

TACK E.ON!

Efter flera års ständiga elavbrott i byarna söder om Virserum fick vi inom Folkpartiet Liberalerna i Hultsfred nog och tillskrev högsta ledningen för E.ON AB i december 2011.
Efter flera skrivelser till olika ansvariga inom bolaget fick vi till svars i maj i år av Per-Olof Lindholm, VD för E.ON Elnät Sverige AB, att vad han kan se finns inga beslut om att få ett ”vädersäkrat” elnät före 2014 för området söder om Virserum.

Nu fick det vara nog! En god infrastruktur är av yttersta vikt för en levande landsbygd och kommuninvånarna i Hultsfreds kommun. Vi måste värna om både de fast boende och även om våra fritidsboenden.

Då bestämde vi oss för att skriva till Energimarknadsinspektionen som är tillsynsmyndigheten för våra olika energibolag i Sverige. Skrivelsen skickades i juli och svar kom i augusti där man lovade att särskilt titta/granska på om överföringen av el är av god kvalitet inom Hultsfreds kommun.

Så i början på oktober i år kom det goda beskedet att E.ON bjuder in till en informationsträff i Hultanäsgården som ägde rum den 22 november. E.ON informerade där om att man nu sjösätter det s.k. Hultanäsprojektet, som innebär att man från Näshult i Vetlanda kommun, via Hultanäs i Uppvidinge kommun till Tönshult i Hultsfreds kommun nu kommer att investera ca 30 miljoner kronor för att elsäkra elleveransen. Det framkom på mötet, att E.ON fattade beslut om detta i september 2012, två månader efter att vi tillskrev Energimarkandsinspektionen, fantastiskt!

Förra veckan påbörjade man redan projektet i Näshult och enligt planen så börjar man arbetet i Hultsfreds kommun till sommaren 2013 och hela projektet planeras vara klart till årsskiftet 2013/2014. För Hultsfreds kommun innebär detta att E.ON investerar ca 9 miljoner i förbättrad infrastruktur, så som ett vädersäkrat elnät innebär och kanske även arbetstillfällen under det närmaste året.

Så till slut, TACK E.ON för investeringarna i Hultsfreds kommun!

Mikael Petersson och Börje Helgesson

Folkpartiet Liberalerna i Hultsfreds kommun

Försvara landsbygden och Servicekontoret

Ytterligare ett slag mot servicen på landsbygden när Försäkringskassan, Skatteverket och Pensionsmyndigheten meddelade för några veckor sedan att Servicekontoret i Vimmerby ska avvecklas. Utvecklingen är skrämmande.

SERVICEKONTORET i Vimmerby beräknas i år besökas av över 9000 kunder till de tre olika myndigheterna. På servicekontoret kan medborgaren under ett och samma tak få hjälp med frågor från Försäkringskassan, Skatteverket och Pensionsmyndigheten.
Man är också samlokaliserade med Arbetsförmedlingen för att ytterligare underlätta för kunderna att besöka 4 statliga myndigheter under ett och samma tak. Idag besöks Servicekontoret i Vimmerby inte bara av kunder från Vimmerby utan också från Hultsfred, Mariannelund, Målilla och andra orter kring Vimmerby.

SAMARBETET mellan myndigheterna påbörjades 2008 och har sedan dess varit mycket uppskattat av medborgarna. Vid förra kundundersökningen som Försäkringskassan genomförde, hade servicekontoren högsta betyg av Försäkringskassans olika kundkanaler (webb, telefon och servicekontor) med följande resultat: 92 procent var nöjda med bemötandet, 94 procent fick svar inom rimlig tid och 90 procent tyckte det var lätt att ta sig till servicekontoren.
När Försäkringskassan för några år sedan lämnade Hultsfred så hänvisade myndigheten till närheten till Vimmerby och deras nyöppnade Servicekontor. Kvar i Hultsfred är Arbetsförmedlingen med öppet 2 dagar i veckan.

MED ANDRA ORD så drabbas inte bara Vimmerby kommun utan även grannkommunerna så som Hultsfred. Därför anser jag att det är av yttersta vikt att Servicekontoret i Vimmerby för blir kvar.
Hur länge kommer Arbetsförmedlingen själva kunna behålla servicen kvar på våra landsbygdsorter nu när de kommer att få ta hela det ekonomiska ansvaret för lokalkostnaderna?

DET ÄR GLÄDJANDE att se att Kommunstyrelsen i Vimmerby snabbt agerat i frågan och att denna fråga lyfts till högsta politiska nivå. Vi måste alla försvara landsbygden och den service vi har kvar precis som hela kommunstyrelsen i Vimmerby nu gör tillsammans med medborgarna.
För Folkpartiet liberalerna i Hultsfred så är det då självklart att Servicekontoren ska finnas kvar med lokal närvaro och vi ser gärna en utbyggnad av dessa servicekontor att omfattas av fler myndigheters närvaro för att därigenom ytterligare förstärka servicen för oss vanliga människor ute i landsbygden - ”Hela Sverige skall leva” !

Mikael Petersson,
Ordförande för Folkpartiet liberalerna i Hultsfreds kommun

”Bror Duktig och Innanförskapet”

”Innanförskapet” kommer att bli vår nästa knäckfråga i svensk inrikespolitik.

Nostalgiska SD-väljare väcker frågan om vad som håller ihop vårt samhälle.

Är det bara ”lön och självdeklarationer”?

Men vår förmåga att bemöta dem som känner sig hotade av ett öppnare och mer liberalt samhälle kommer inte bara att påverka oss här hemma, utan också att påverka oss som ”Föregångslandet Sverige”.!

Har nyss läst boken: ”Folkhemspopulismen” – en berättelse av Erik Meier Carlsen och Markus Ulvelis.

Konstigt, att denna berättelsen fått så liten uppmärksamhet i svenska medier som den trots allt fått, då den i minsta detalj beskriver Sverigedemokraternas väljare och vilka de är!

Ett ”upphetsat tonläge” om det nya ”främlingsfientliga” Sverige har faktiskt inte lämnat utrymme för en seriös diskussion om kärnbudskapet: Trots att partiföreträdarna ofta har ett ”brunt förflutet” så är dock majoriteten av Sverigedemokraternas väljare kusligt ”vanliga” människor, som Du och jag.

Visst döljer det sig i partiet en hel del skinnskallar och mycket extrema element – men de flesta väljare är ”Svenssons”: lärare, fabriksarbetare och sjuksköterskor m.fl. för att bara nämna några få yrkesgrupper.

I vårt land finns det helt enkelt inte tillräckligt med rasister/nynazister för att få in Sverigedemokraterna i vår riksdag!

Boken menar istället, att det som förenar dessa grupper av väljare, är inte drömmen om en ”nationalistisk stormakt” utan istället nostalgin runt ett gyllene förflutet folkhem på 50- och 60-talet, tiden då de menar, att alla var lika och staten tog hand om de sina. De delar en uppfattning om att Sverige har varit unikt och att för mycket förändring förstör detta.

Då blir ”invandringen” enkelt att peka ut.

Detta i sin tur kan alltså förklara varför SD tog lika många röster från KD som från V, lika många från S som från M.

På deras eget riksmöte år 2008 hävdade deras partisekreterare Björn Söder, att om Per Albin Hansson hade levt idag hade han varit Sverigedemokrat.

Vi har alltså hamnat i en situation i vilken den politiska huvudfårans alltmer liberala hållning inte längre förmår attrahera de som stannat kvar i värdekonservatismen och nostalgin. ”Bror Duktig” har inte uppfostrat 330.000 nya rasister/nynazister, men man har fört sig för snabbt för att alla ska kunna känna igen den. Vi skall istället vara mycket stolta över, att vi idag är öppnare och mer liberala än på ”det gyllene 60-talet”, men vi måste bli mycket, mycket bättre på att förklara dessa fördelar. 5.7% av vårt lands befolkning – människor som i stor mån identifierar sig som ”innanför” fortfarande känner sig som främlingar i sitt eget land.

Vi inom alliansen vann valet år 2006 på en beskrivning av ”utanförskapet”

och valet 2010 för att vi skött vårt lands ekonomi genom finanskrisen på ett exemplariskt sätt.

För att kunna vinna valet 2014 måste vi inom alliansen bli mycket. mycket bättre på att diskutera ”Innanförskapet”.

Innanförskapet, som begrepp har dykt upp i ledare i DN och GP, men jag blir faktiskt inte förvånad, att den enda tidning som talat om innanförskapet, som ett mer än just ett deltagande på arbetsmarknaden är faktiskt Sydsvenska Dagbladet, en region där SD är som starkast.

Även om arbetslinjen, utan tvekan, måste ändock anses som en nyckelkomponent i strävan att skapa ett land där alla människor kan känna sig delaktiga, så får det inte just stanna vid detta.

Vi får inte under några villkor reduceras till ett samhälle som bara hålls samman av ”lönecheckar och självdeklarationer”.

Vi ALLA, alliansen och oppositionen, måste våga prata om hur vi inom ramen för ett öppet och välkomnande samhälle ser på just ”svenskhet” och vårt lands roll i världen.  

Vårt lands öppenhet och vår starka känsla av ansvar, både för varandra och för andra har länge gett vårt land en speciell ställning internationellt. Vi har faktiskt fått ett utrymme som är långt mer större än vår begränsade yta medger. Sättet som vi hanterar den nya parlamentariska situationen påverkar inte bara vår möjlighet, utan i allra högsta grad också vår möjlighet att verka för ”mänskliga rättigheter och fred” i vår omvärld. 

Genom att se de 330.000 Sverigedemokrat-väljarna, som annat än bara NY-indoktrinerade rasister/nynazister, möjliggör vi ett samtal mellan dem och oss etablerade partier, om liberalismens fördelar och nackdelar.

VI MÅSTE TILLÅTA EN ÖPPEN DISKUSSION OM VAD FÖR TYP AV SAMHÄLLE vi vill vara, utan att anta, att alla vill samma sak - i annat

fall löper vi risken, att fler av dem som vi nu kallar rasister/nynazister faktiskt också blir det.

Där har vi inom alliansen och inom oppositionen ett stort ansvar!

Om vi nu alla, demokratiska krafter, kan lyckas med detta har vi faktiskt lyckats med något inte Österrike, Holland, Ungern, Frankrike och många andra INTE lyckats med – kanske mer än någonsin tidigare kommer vi att tillsammans vara ”Föregångslandet Sverige”.

Börje Helgesson

Länsordf. i Folkpartiet Liberalerna i Kalmar län        

   

 

Pekpinnar, vänstervridning och verklighetsflykt

Det är lätt som väljare att bli förförd och förledd av Miljöpartiets retorik och politiska förslag, tills man börjar funderar på de faktiska konsekvenserna om förslagen genomförs.

Genom att betrakta Miljöpartiets förslag tillsammans och i ett större sammanhang, framträder bilden av ett parti som vill bestämma i din och min vardag, som vill införa mer offentliga monopol och som ofta rör sig väldigt långt ifrån vanliga människors verklighet.

Miljöpartiet är ett parti som representerar ett systemskifte i svensk politik, ett systemskifte i allt annat än liberal riktning.

Miljöpartiet vill gärna framstå som ett sansat mittenalternativ, men deras förslag och idéer visar istället att de är tämligen extrema i sina åsikter.

Deras politik uppvisar en tydlig kombination av pekpinnar, som rör människors vardag, en kraftig vänstervridning och oftast med fullständiga orealistiska förslag.

Det är inte deras förslag i sig som är det mest intressanta, utan istället det mönster som förslagen tillsammans bildar.

PEKPINNAR

Vi skall inte äta socker, inte dricka alkohol (åtminstone inte på tider som MP tycker är olämpliga.)

De vill upprätta en helt ny myndighet (som om vi nu skulle behöva fler av denna vara i vårt land) som har till uppgift, att ge oss lämpliga normer i vår vardag.

Det är med andra ord OK att välja biofilm, bara man väljer den rätta (återinförande av någon form av cencur).

Sockerskatt skall införas på godis och läsk, allt för att förhindra fetma.

MER STATLIG PROPAGANDA

Ywonne Ruwaida, tidigare riksdagsledamot i MP, vill att myndigheternas arbete skall gå ut på ”att bevaka, utbilda och informera i syfte att förändra där det behövs”.

Enligt Ruwaida är det därför en statlig uppgift att påverka våra åsikter så att de passar in i en miljöpartistisk mall.

MINSKAD ARBETSTID

MP tillsammans med feministernas Gudrun Schymann vill, att arbetstiden sänks med 5 timmar över de kommande 5 åren och ytterligare med 5 timmar till 2020.

Vem förlorar: Välfärden

Här har MP bestämt sig för vad som är det bästa och vill att alla vi andra anpassar oss till detta.

Man gör också ingrepp i kulturlivet!

Man vill helt enkelt kunna styra utbudet på våra teaterscener och på våra biografer.

VÄNSTERVRIDNING

Man lägger förslag som många gånger ligger längre till vänster än socialdemokraternas och i enstaka fall även till vänster om vänsterpartiets.

Skatterna är ett typexempel.

”Grön skatteväxling” är ju ofta ett förekommet språkbruk hos MP, men problemet är att det inte är några skatter som växlas, utan endast skatter som höjs. MP´s budgetförslag. Skatt på arbete höjs med 8 miljarder och andra skatter med 32 miljarder. Att jämföra med Socialdemokraterna, som vill höja skatten med (blott) 20 miljarder.

Enl deras talesman Mikaela Valtersson så kommer de att verka för att slopa såväl ROT som RUT-avdraget.

Skattebetalarnas förening, som gjort en djupdykning i deras skattemotion har inte funnit något som tyder på ”grön skatteväxling”, som man ofta förordar dvs. höjda skatter på miljöfarlig verksamhet och istället sänkta skatter på arbete.

VERKSAMHETSFLYKT

Den sista tydliga tendensen när man sammanfogar deras idéer är en oförställd verklighetsflykt som ligger så långt ifrån vad som är realistiskt för ett fungerande samhälle och som inte heller tar ansvar för landet och dess ekonomi.

Höj priser på alla flygbiljetter, lägg ner alla inrikes flyglinjer, belägna söder om Sundsvall ta bort hela reseavdraget för människor när de reser till och från sina jobb – och allt detta skall man kunna göra UTAN att allvarliga samhällsekonomiska konsekvenser uppstår.

ALLT resande skall minska, avgifter för ALLA transportkostnader skall höjas, bensinpriset skall helst ligga över 20:- per liter m.m.

Förslag som dessa är inget annat än helt verklighetsfrämmande.

Detta är definitivt ingen komplett genomgång av MP´s politik. Av utrymmesskäl måste omfattningen begränsas men en sak är helt säker:

Med Miljöpartiet vid regeringsmakten kommer skatterna att höjas, den politiska styrningen av kulturen och nöjeslivet bli hårdare, färre bostäder skall byggas och alla resor skall bli dyrare.

Genom deras medverkan i regeringen kan vi vara helt säkra på fler pekpinnar, vänstervridning och en verklighetsflykt.

Börje Helgesson

Förbundsodf. i Folkpartiet Liberalern i Kalmar län