NU ska sanningen fram och så här ser verkligheten ut. . .

Turerna och löftena kring sjukgymnastikens vara eller inte vara har varit många vad gäller Virserum och Samreab´s verksamhet.

Jo då herrar Anders Andersson och Åke Nilsson (KD), visst har ni ställt frågan i landstingsfullmäktige om Samreab,  Virserum och till Lena Segerberg, landstingsråd (S) – men frågeställningen har berört ”lokaliteter” och ev. renovering, men DEFINITIVT INTE EN ENDA GÅNG  den operativa verksamheten, det har vi inom FP liberalerna i Hultsfreds kommun varit helt ensamma om. Svaren har ni fått av Lena Segerberg och därmed intet nytt – finns med i de handlingar vi begärt och också fått ut från landstinget.

Vi har istället drivit frågan totalt, via både massmedia, namninsamlingar, överlämnat protestlistor m.m. ”Trubbigheten” i att ställa ”enkel fråga eller interpellation” i landstingsfullmäktige har vi ju redan sett, det leder inte till någonting – det kan vi ju återigen notera. Men istället för att ”haka” på vårt initiativ, så kunde vi istället notera en massmedial notis med den ”ögonbedövande” rubriken:

”Folkpartiet i Hultsfreds kommun skjuter över målet”!

 – den känns säkert igen.

Vi hälsar nu (KD) välkommen upp på barrikaderna, än mycket bättre om den samlade ”alliansen” varit med på tåget, men tyvärr har vi mötts av kommentarerna ”att det inte är en kommunalpolitisk fråga” – för oss inom FP lib helt ointressant, vem som är huvudman, så länge det gäller en servicefråga för våra kommuninnevånare – sjukgymnastiken är och förblir alltså en fråga såväl ur landsbygds- som serviceperspektiv.   

Samma fenomen rådde när vi stred för bevarande av servicekontor med  Försäkringskassa och  Arbetsförmedling i vår kommun – TYSTNADEN VAR TOTAL FRÅN ALLA ANDRA POLITISKA KRAFTER – så återigen kan vi bara erinra om ordspråket:  ”ENSAM ÄR INTE STARK”.

HUR det ser ut idag vad beträffar sjukgymnastiken i Virserum:

·         Stark begränsad tillgänglighet, måndagar och torsdagar kl. 08.00 – 16.00. Inom kort, inte ens denna tid, då personal skall sammanstråla och utgå från Hultsfred – alltså än mindre timmar i s.k. operativ tid,

·         En centraliserad telefonbokning, som inte fungerar, telefontiden, vardagar 08-00-09.00 verkar helt ockuperad,

·         Omständligt att få tid, läkarremisser räknas inte, utan bara bedömning av egen sjukgymnast huruvida individuell träning i befintlig träningslokal behövs eller ej och än mycket svårare med tillgängligheten till vattengymnastik, båda dessa möjligheter kommer med all säkerhet också att försvinna?

Konkreta frågor till de som har ett annat svar, än det vi redan har:

·         När togs beslutet i landstingsfullmäktige, att Virserum skulle anses som ”filialverksamhet”?

·         Är det en tjänstemannaprodukt/beslut, fattat av verksamhetschefen Stefan Bragsjö och/eller områdeschefen Carolina Bogie?

·         När och från vem har personalen vid verksamheten i Virserum fått informationen och vetskapen om, att de nu är anställda i en ”filialverksamhet” – från oss inom FP lib, eller som det borde varit: från arbetsgivaren – här landsstinget?

·         Varför försvåras allmänt tillgängligheten till vår egen i Virserum belägna s.k. ”filial”?

Vi kan bara gratulera Hälsans Hus i Åseda, Kronobergs län, där tillgängligheten är hundraprocentig – patienter från hela vår södra kommundel har ändrat ”kosan”, men även patienter från Stenberga, Kvillsfors, Järnforsen och Målilla.

En välbehövlig ”ekonomisk intäkt” för vårt eget län har förbytts till ”ekonomisk kostnad” – ingen heller, annan än vi, har påmint om detta fenomen

–  NEJ kära vänner. FP lib i Hultsfreds kommun
”SKJUTER DEFINITIVT INTE ÖVER MÅLET”.

Börje Helgesson, länsordförande Kalmar län (FP)

Mikael Petersson, ordförande i Hultsfred (FP)   

IDAG ÄR DET EUROPADAGEN!

Vi firar den Europeiska Unionen som har lyckats med det som ingen annan lyckats med – att fläta samman länder, skapa större förståelse och tolerans mellan dess människor och därmed förhindrat krig.

Idag är krig mellan EU:s länder otänkbart.

Vi behöver dock påminna varandra om detta. För när motvinden är som starkast så är det inte många förutom vi liberaler som påminner om det som var upprinnelsen till hela unionen – FREDSTANKEN.

De senaste rapporterna visar sjunkande stöd för både EU-medlemskapet och valutan Euro – inte så konstigt med tanke på, att vårt Europa är inne i den djupaste ekonomiska situation sedan 1930-talet.

MEN VARFÖR får EU i dessa stycken bära hundhuvudet för de enskilda länder som under flera år missbrukat och misskött sina egna ekonomier?

Efter att första byggstenen lades till projektet EU – för 60 år sedan ropar nu det konservativa Storbritannien via sin premiärminister David Cameron om folkomröstning om landets medlemskap.

Historiens vingslag gör sig åter gällande – engelsmännen har ju redan vid ett par tillfällen tidigare både gått ut och in i EU (EEC) – glöm inte järnladyns och hennes arvtagare John Mayors äventyr – in och ut – när de tycker det passar dem.

De kanske FÖRST skulle bestämma om de vill tillhöra Europa överhuvudtaget eller formera sig till annan kontinent?

Den politiska utvecklingen i Europa är också mycket oroväckande – stöveltrampet i både Ungern, Spanien och inte minst via NPD i Tyskland (ett högerextremistiskt naziparti) som står under stark kontroll av nuvarande tyska regimen – tal om totalförbud har höjts i förbundsdagen (svensk motsvarighet vår riksdag). 

Vem kan formulera sig i EU-frågan bättre än vår egen partiledare Jan Björklund, vilket jag gärna citerar:

”EU är inte ett smörgåsbord där man plockar på sig det godaste och låter resterna bli kvar till övriga gäster. EU är en gemensam middag. Vi påverkar menyn tillsammans och sedan äter det som vi kommit fram till att servera”.

Folkpartiet liberalerna i Hultsfreds kommun har i år liksom förra året manifesterat dagen genom postlådeutskick i stora delar av Målilla, Gårdveda och delar av Virserum.

Vi anser, att EU är oerhört viktigt för oss, liksom för våra barn och barnbarn men det är lika viktigt att diskutera vad vi egentligen ska ha ett EU till – men också vad EU inte ska ha med att göra (snusdiskussionen till exempel).

EU är inte bäst på allt, men det är absolut vår liberala uppgift att påminna om det – inte bara idag utan även alla andra dagar.

Börje Helgesson, länsordf. Kalmar län (FP)  

 

 

Äldrepeng för landsbygdens skull?

Under veckohelgen den 4-5 maj 2013 har återigen ”lantis”-gruppen för Folkpartiet liberalerna i Kalmar, Kronoberg och Blekinge län haft konferens i landsbygdsfrågor.

Arbetsgruppen för länens landsbygdsgrupp samlades den här gången i Grankullavik, Ölands norra udde i en lantlig och naturskön miljö.

Forskning visar, att 30 procent av vårt lands nyföretagande sker på landsbygden. Detta är mycket lovande eftersom tillväxtorter på landsbygden idag svarar för en stor del av vår viktiga export.

Samtidigt har den ekonomiska krisen slagit särskilt hårt mot våra små landsbygdskommuner, som redan präglas av en minskande och åldrande befolkning, exempelvis Hultsfred, Tingsryd och i de södra delarna av Öland. Skatteunderlaget sviktar samtidigt som deras utmaningar ökar. Vi måste hitta lösningar som behåller en likvärdig service och omsorg, oavsett var man bor. För oss handlar det inte i första hand om mer statliga bidrag, utan snarare om ”annorlunda tänk eller rentav ett nytänk”.Det är inte troligt att det finns en patentlösning som passar alla orter, regioner eller kommuner. 

Dels finns det den typen av orter och byar som ligger, eller skulle kunna ligga, inom rimliga pendlingsavstånd från tillväxt- och/eller centralorter såsom exempelvis Karlskrona, Kalmar och Växjö. Tillväxtorterna skulle vinna på att denna typ av bygder blir fler och fungerar bättre, men då behövs satsningar på allt ifrån kommunikationer till kulturliv. Det krävs även satsningar på bredband eftersom skillnaderna i tillgång till ett snabbt internet är alltför stora. Det skapas tydliga digitala klyftor mellan samhällsgrupper och mellan stad och land. Där skulle, liksom tidigare, EU:s regionalfondsprogram kunna användas för att växla upp kommunernas begränsade resurser. Detta kräver dock att regionerna själva är beredda att prioritera detta. 

Vi får dock inte glömma bort de byar och avfolkningsbygder som ligger alltför avlägset till. Även här är förstås bättre bredband viktigt, men det krävs också ytterligare och mer specifika åtgärder.

Pendlingsavstånden till resp. närbelägen tätort, där arbetsplatssituationen oftast är bättre än på den direkta lands- eller glesbygden, är trots allt i de flesta fall överkomligt, men kollektiv trafik som passar arbetstider oftast inte är tillräcklig och/eller helt saknas. Här måste bilen bli ett accepterat transportmedel och hela ”reseavdragssituationen” moderniseras och reformeras samt ställas i proportion till dagens höga bensin- och drivmedelkostnader.

Vi måste dessutom våga se och acceptera helt nya samfunktioner i samhället. Bättre samordning mellan resp. myndigheter och/eller

privata aktörer. Lantbrevbäraren bör kunna leverera medicin från apotek, matvaror skall kunna distribueras från lanthandeln och varför inte en flaska vin från Systembolaget?

Möjligheterna finns där men utnyttjas dåligt eller inte alls.

Fortsätter utvecklingen riskerar vi stora skillnader i tillgänglighet och kvalitet på såväl samhällelig service men även på vård och omsorg. Ökningarna kommer alltså att vara helt beroende var man bor. Det sätt Sverige är organiserat är kanske inte bäst för att hantera de olikheter som råder om vi samtidigt vill ha likvärdig service och omsorg för alla som bor i landet? Kanske är ett mer individualiserat system i form av “äldrepeng” likt nuvarande skolpeng bättre för att garantera likvärdighet än dagens skatteutjämningssystem?

Från vår ”lantis-grupp” lyfter vi även våra synpunkter upp på nationell nivå till samtliga våra representanter i riksdagen.

Inga kor får vara heliga och käpphästar och bakåtsträvare skall lämnas vid dörren.

Med rätt politik, rätt perspektiv på landsbygden och med viljestarka människor som hittar lokala lösningar kan hela Sverige leva.

Börje Helgesson, länsordf., Kalmar län (FP)

Sven Astevall, ombudsman, Kronobergs län (FP)

Stefan Lundin, Rödeby (FP)

Mikael Petersson, Virserum (FP)

Wenche Lindahl, Virserum (FP)

Sven-Olof Karlborg, Tingsryd (FP)

May-Britt Landin, Mörbylånga (FP)

Ann-Margret Lindholm, Byxelkrok (FP)

Lars Thor, Fagerhult (FP)

FP: pensionärer ska ha råd att bo kvar

Kalmar 2013-04-06

 

  

Pressmeddelande från Folkpartiet liberalerna i Kalmar län

FP: pensionärer ska ha råd att bo kvar

Idag har Folkpartiet liberalernas länsförbund i Kalmar län haft årsmöte. Ett 50-tal liberaler från länet samlades på Scandic Hotell i Kalmar. Börje Helgesson, Hultsfred, har varit ordförande i ett år och fick förnyat förtroende att leda länet.

Av fem motioner som behandlades kommer länsförbundet att anta två som sina egna och lämna in till Folkpartiets landsmöte i höst, som ska besluta om ett helt nytt partiprogram. Båda motionerna är skrivna av Mikael Petersson från Virserum.

Motion #1 handlar om att  förbättra reseavdraget till och från arbete och bostad, där kollektivtrafik saknas.

- Vi måste erkänna att bilen är ett nödvändigt transportmedel i stora delar av Sverige. På landsbygden saknas eller är kollektivtrafiken otillräcklig som transportmedel mellan bostad och arbetsplatsen. Det höga drivmedelspriset slår extra hårt mot län med långa avstånd där människorna är helt beroende av bilen för att klara vardagen, säger Mikael Petersson.

Motion #2 handlar om att  höja taket för bostadstillägg för ålderspensionärer.

- Ett bra boende är av stor betydelse för att ge individen en god livskvalité. Detta gäller inte minst ålderspensionärer, som dessutom kan ha särskilda bostadsbehov. Många pensionärer har idag en bostadskostnad som överstiger 5 000 kronor per månad och åratal av hyreshöjningar har urholkat bostadstilläggets värde, och effekt. Därför är det nu dags att taket höjs, säger Mikael Petersson.

- Det här är viktiga frågor för landsbygdens överlevnad och för tryggheten på ålderns höst. Folkpartiet liberalerna sviker inte Det glömda Sverige, säger Börje Helgesson, stolt länsordförande.

- Nu kommer vi att lämna in dessa motioner som hela länsförbundet har ställt sig bakom. Sedan kommer vi ombud att ta strid för dem på landsmötet i höst, säger Björn Brändewall, Kalmar, som är ett av de nyvalda ombuden inför landsmötet.

För mer information kontakta:
Börje Helgesson 0730-443449

Mikael Petersson 0722-522277
Björn Brändewall 0730-809562

”Innanförskapet” kommer att bli vår nästa knäckfråga i svensk inrikespolitik.

Ett ”upphetsat tonläge” om det nya ”främlingsfientliga” Sverige har faktiskt inte lämnat utrymme för en seriös diskussion om kärnbudskapet. Trots att deras partiföreträdare ofta har ett ”brunt förflutet” så är dock majoriteten av Sverigedemokraternas väljare kusligt ”vanliga” människor, som Du och jag.

Visst döljer det sig i partiet en hel del skinnskallar och mycket extrema element – men de flesta väljare är ”Svenssons”: lärare, fabriksarbetare och sjuksköterskor m.fl. för att bara nämna några få yrkesgrupper.

Finns det då verkligen i vårt land tillräckligt många rasister/nynazister för att egentligen få in Sverigedemokraterna i vår riksdag?

Jag har personligen svårt att tänka mig, att det som förenar dessa grupper av väljare, skulle vara en gammal dröm om en ”nationalistisk stormakt” utan jag tror istället att det är nostalgin runt ett gyllene förflutet folkhem på 50- och 60-talet, tiden då de menar, att alla var lika och staten tog hand om de sina. De delar en uppfattning om att Sverige har varit ”unikt” och att för ”mycket förändring” förstör detta.

Då blir naturligtvis ”främlingen eller invandraren” enkel att peka ut.

Detta skulle ju då kunna förklara varför SD tog lika många röster från KD som från V, lika många från S som från M.

På deras eget riksmöte år 2008 hävdade deras partisekreterare Björn Söder, att om Per Albin Hansson hade levt idag hade han varit Sverigedemokrat – ett helt fantastiskt yttrande.

Att gå runt i Stockholm och prygla människor med järnrör, för att de inte ser alla likadana ut skrämmer mig oerhört och ger istället en historiebild som i mångt och mycket liknar vad som hände i Tyskland, natten mellan den 9 och 10 november 1938 – den s.k. kristallnatten.

Skall vi inte istället vara mycket stolta över, att vi idag är öppnare och mer liberala än på ”det gyllene 60-talet”?

Vi måste bli mycket, mycket bättre på att förklara dessa fördelar, samtidigt måste vi skärskåda vad Sverigedemokraterna verkligen står för.

Det är INTE BARA ”främlingskapet” som har en öppen plats i deras partiprogram, det skulle ju vara alltför enkelt – det är det som de ”döljer” som gör mig mer orolig.

* Ekonomiska ojämlikheter kan i princip få vara hur stora som helst,

* Grundläggande individuella friheter skall ”form-anpassas”,

* Ett förståndshandikapp bör inte accepteras,

* Ett handikapp som leder till en rullstol bör inte heller accepteras,

* Ensamkommande värnlösa flyktingbarn skall återförpassas,

* Diskriminering i mer eller mindre alla former legaliseras,

* Du får inte vara annorlunda på något sätt,

* Ateister, förtryckta av de religiösa

* Religiösa förtryckta av de sekulära.

* Ungdomar, övertygade att polisen hatar dem,

* Romer, som inte kan ens hyra bil.

* Äldre, Samer, Katoliker, Svarta, Muslimska kvinnor, Hemlösa,

Tornedalingar, Överviktiga och vi andra s.k. Landsbygdens folk.

* Återinföring av ”Ättestupa” kanske också är en del av målsättningen eller för en SD-are ett sätt att nå den ”slutgiltiga lösningen”.

Listan kan göras än mycket längre, men jag stannar med dessa, som förhoppningsvis ger en tankeställare till Dig som läsare.  

Vi fick en ny regering vid valet år 2006 på en beskrivning av ”utanförskapet” och valet 2010 ett nytt förtroende, då för att vi skött vårt lands ekonomi genom finanskrisen på ett exemplariskt sätt.

För att kunna vinna valet 2014 måste vi bli mycket. mycket bättre på att diskutera ”Innanförskapet”, och för oss liberaler måste vi ta situationen på djupaste allvar.

Även om arbetslinjen, utan tvekan, måste anses som en nyckelkomponent i strävan att skapa ett land där alla människor kan känna sig delaktiga, så får det inte just stanna vid detta.

Vi får inte under några villkor reduceras till ett samhälle som bara hålls samman av ”lönecheckar och självdeklarationer”.

Vi ALLA måste våga prata om hur vi inom ramen för ett öppet och välkomnande samhälle ser på just ”svenskhet”.  

”VI MÅSTE TILLÅTA EN ÖPPEN DISKUSSION OM VAD FÖR TYP AV SAMHÄLLE” vi vill vara, utan att anta, att alla vill samma sak - i annat

fall löper vi risken, att fler av dem som vi nu kallar rasister/nynazister faktiskt också blir det.

Där har speciellt vi liberaler, både historiskt sett och i nutid, ett stort ansvar!

Börje Helgesson

Länsordf. i Folkpartiet Liberalerna i Kalmar län

   

En liberal landsbygdspolitik

Det sker små och stora mirakel överallt. Exporten från till exempel ABB i Ludvika och SSAB i Oxelösund står för en betydande del av vår BNP. Nya samverkansformer och förbättrade kommunikationer kan stärka lokala och regionala tillväxtcentra och vidga arbetsmarknader. På så sätt kan framgångsrika företag klara kompetensförsörjningen bättre, även där inte så många bor.

Stockholm, Göteborg och Malmö är förstås motorer i svensk ekonomi, men även storstäder är beroende av sin omgivning. Tänk bara på alla lastbilar som varje dag forslar in mat och råvaror (fundera också på var alla rester tar vägen). Och glöm inte skogens roll för vår svenska ekonomi, miljö, kultur och turism. Skogen kan bli en av framtidens viktigaste råvaror som en förnybar källa för kemiska produkter, kläder och energi. Detta förutsätter dock att människor med kunskap om att nyttja naturen på bästa sätt kan och vill leva och driva ett livskraftigt jord- och skogsbruk på den regelrätta landsbygden.

Vi måste erkänna bilens roll i kollektivtrafiken på landsbygden, och låta färdtjänst och liknande få nyttjas av andra när bilarna går halvtomma. På samma sätt måste vi acceptera nya samfunktioner. Låt lantbrevbäraren också leverera medicin från apotek, matvaror från lanthandeln och en flaska vin från Systembolaget.

På samma sätt kan vi öka samverkan mellan de offentliga aktörerna på olika nivåer. För den enskilde spelar det ju mindre roll vem som utför tjänsten, så länge han eller hon under rimliga villkor får den vård eller annan samhällsservice som behövs. Där har vi mycket att lära av länder såsom Tyskland, som bland annat har ett spännande system med äldreomsorgspeng. Eller EU:s strukturfondsprogram som skapat exempel på lyckade samverkansprojekt utan hänsyn till de historiska barriärerna mellan olika kommuner, landsting, län eller stat.

Den svenska landsbygden ter sig väldigt olika från norr till söder. Allt måste ju inte se exakt likadant ut överallt. En hel del bör förstås vara enhetligt, såsom exempelvis ett statligt huvudmannaskap för skolan för att skapa likvärdiga möjligheter för alla. Men de lokala förhållandena och drivkrafterna bör få större genomslag. Det handlar om att skapa funktionella strukturer, istället för att låsa sig vid de formella. Var och en bör ha möjligheter att bo där man vill, i en storstad eller i en stuga i skogen. Men för detta krävs nya instrument - och en grundläggande uppvärdering av den svenska landsbygden.

Nina Larsson, riksdagsledamot och partisekreterare (FP)

Marit Paulsen, europaparlamentariker (FP)

Börje Helgesson, länsordf. i Kalmar län (FP)

25-timmarsvecka inom Barnomsorgen i Hultsfreds kommun

Vi har i vår kommun fått ta till alla möjliga knep för att få ihop den kommunala ekonomin – på gott och ont.

Vi har också noterat hur lätt man sparar i den direkta operativa verksamheten, som oftast då drabbar barn, ungdomar, barnfamiljer och de äldre.

Alltså grupper som redan kan ha det jobbigt med vardagen och även också med att få den egna ekonomin att gå ihop.

Vi var delaktiga i förändringen, att införa 3-timmarsdagen inom barnomsorgen, och på grundval av då existerande underlag som fanns tillgängligt.

Med facit i hand hade man inte analyserat konsekvenserna i tillräcklig utsträckning – utan tyvärr har vi haft barnfamiljer, som just med barnomsorgen som skäl, lämnat vår kommun.

Vi har familjer som lämnat oss till fördel för Vetlanda kommun, där man redan tagit bort 3-timmarsdagen och återinfört 5-timmarsdagen.

Här vill man nu dessutom bygga ut den till att omfatta alla veckans vardagar.

Under det sista året har vi har tagit del av flera föräldrars telefonsamtal,  gjort egna intervjuer, följt debattforum på vår kommuns egen hemsida och vi har tagit intryck av budskapet de förmedlat till oss.

Det är långt ifrån alla barnfamiljer som har mor- och farföräldrar till hjälp i kniviga situationer, utan oftast är helt i händerna på sig själva.

Inträder sedan långvariga sjukdomar eller att någon, i värsta fall båda blir arbetslösa, då blir bördan än mycket större.

Barnomsorgen i vår kommun har förhållandevis varit bra, men den kan bli mycket bättre och anpassas till de verkliga behov som finns.

Valet att välja omsorg och omsorgstimmar avgörs absolut bäst av föräldrarna själva – ”våra barn är allas vår framtid och barn måste få kosta”.

Dessutom är barnomsorgsfrågorna i alla våra tätorter, inte bara i Hultsfreds kommun, utan i hela länet, en landsbygdsfråga som vi alla måste slå vakt om.

Därför har vi inom Folkpartiet Liberalerna i Hultsfreds kommun beslutat att överlämna en motion till kommunalfullmäktige, att man inrättar barnomsorgen med 5 timmar per dag under alla veckans vardagar.

Barnomsorgen regleras i skollagen, en minilag, i likhet med alla andra lagar som bl.a. reglerar förhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare, men det finns inget i dessa regelverk, hur ofta och på vilket sätt man än försöker hänvisa till dessa, som hindrar kommunen eller någon annan privat arbetsgivare att ha bättre anställningsavtal, löner eller på annat sätt personalpolitiska bättre program och förutsättningar än just lagen/reglerna.

”Minilagarna” är till för att i princip bara hålla ”tummen i ögat” på huvudmannaskapet, att ALDRIG få vara sämre förhållanden än lagarna/ reglerna föreskriver. 

Med andra ord finns det inget som hindrar vår kommun ifrån att ha den bästa tänkbara barnomsorg.

Med intresse tar vi del av, vad som framkommer ur framtida diskussioner i kommunstyrelse och fullmäktige – vi utgår och hoppas, att samtliga ansvariga politiker – oavsett politisk tillhörighet kan instämma i det vi nu från social-liberalt håll framför.

Torbjörn Wirsenius, Gruppledare (FP)

Mikael Petersson, Kommunföreningens ordf. (FP)

Börje Helgesson, Länsordf. Kalmar län (FP)

En liberal landsbygdspolitik

Till alla er som ev. INTE läser tidningen LAND.

Här nedan artikeln "En liberal landsbygdspolitik"

som publiceras nästa vecka !

Den politiska debatten handlar alltför sällan om hela Sverige, trots att den exportindustri vi är så beroende av befinner sig långt från Stureplan. För oss liberaler är det viktigt att människor har makt över sin egen situation och möjligheter att forma sin framtid. Oavsett i vilken kommun man är född och vilka föräldrar man har. Skillnaderna är stora runt om i landet. Att det ser olika ut är på många sätt bra, men förutsättningar att forma sin framtid måste gälla alla, även om lösningarna skiljer sig åt. Politiken måste dock erkänna landets olikheter och förstå sig på skillnaderna. Folkpartiet Liberalerna tillsätter därför en arbetsgrupp för att stärka partiets landsbygdspolitik och hitta fler framkomliga vägar för en levande landsbygd.

Stockholm, Göteborg och Malmö är motorer i svensk ekonomi, men även storstäder är beroende av sin omgivning. Tänk bara på alla lastbilar som varje dag forslar in mat och råvaror (fundera också på var alla rester tar vägen). Och glöm inte skogens roll för vår svenska ekonomi, miljö, kultur och turism. Skogen kan bli en av framtidens viktigaste råvaror som en förnybar källa för kemiska produkter, kläder och energi. Utöver dess produktion av timmer och pappersmassa. Detta förutsätter dock att människor med kunskap om att nyttja naturen på bästa sätt kan och vill leva och driva ett livskraftigt jord- och skogsbruk på den regelrätta landsbygden.

Det sker små och stora mirakel överallt, exporten från till exempel ABB i Ludvika och SSAB i Oxelösund står för en betydande del av vår BNP. Förbättrade kommunikationer kan stärka lokala och regionala tillväxtcentra och vidga arbetsmarknader. På så sätt kan framgångsrika företag klara kompetensförsörjningen bättre, även där inte så många bor.
Vi måste erkänna bilens roll i kollektivtrafiken på landsbygden, och låta färdtjänst och liknande få nyttjas av andra när bilarna går halvtomma. På samma sätt måste vi acceptera nya samfunktioner. Låt lantbrevbäraren också leverera medicin från apotek, matvaror från lanthandeln och en flaska vin från Systembolaget.

Utmaningarna i glesa, avlägsna områden med sviktande befolkningsunderlag måste tas på allvar. Men det blir ingen levande landsbygd om inte människor som vill bo på landsbygden själva hittar lösningar som fungerar. Vi måste därför uppmuntra både ideella krafter och kommersiella tjänster på landsbygden genom att se över stelbenta regelverk och öppna för annorlunda lösningar.

Vi kan öka samverkan mellan de offentliga aktörerna på olika nivåer. För den enskilde spelar det ju mindre roll vem som utför tjänsten, så länge han eller hon under rimliga villkor får den vård eller annan samhällsservice som behövs. Där har vi mycket att lära av länder såsom Tyskland, som bland annat har ett spännande system med äldreomsorgspeng. Eller EU:s strukturfondsprogram som skapat exempel på lyckade samverkansprojekt utan hänsyn till de historiska barriärerna mellan olika kommuner, landsting, län eller stat.

Den svenska landsbygden ter sig väldigt olika från norr till söder. Allt måste ju inte se exakt likadant ut överallt. En hel del bör förstås vara enhetligt, såsom exempelvis ett statligt huvudmannaskap för skolan för att skapa likvärdiga möjligheter för alla. Men de lokala förhållandena och drivkrafterna bör få större genomslag. Det handlar om att skapa funktionella strukturer, istället för att låsa sig vid de formella. Var och en bör ha möjligheter att bo där man vill, i en storstad eller i en stuga i skogen. Men för detta krävs nya instrument - och en grundläggande uppvärdering av den svenska landsbygden.

Nina Larsson, riksdagsledamot och partisekreterare (FP)
Marit Paulsen, europaparlamentariker (FP

Folkpartiet liberalerna sätter landsbygdsfrågorna i Focus!

Det går inte att ta fel på aktiviteterna inom Folkpartiet liberalerna –

NU är det dags att sätta ner foten – ”Ett modernt landsbygdsparti, Folkpartiet liberalerna” växer nu fram i delar av Småland och att växtkraft inte saknas kunde konstateras vid intern konferens i Kalmar, lördagen den 12 januari 2013.

Att ute i olika glesbygder få behålla sin byskola för byskolans egen skull är inte det som vi i första hand tar sikte på – utan istället få ”hela byn” att leva och utvecklas är det vi siktar in oss på.

Vi säger JA till landsbygdens möjligheter och växtkraft och NEJ till avfolkning – men villkoren måste finnas, utvecklas vidare och inte som idag avvecklas eller försvåras, se landsbygdens möjligheter!

·        En förutsättning för en levande landsbygd är att få fiber till byn. Då kan boende fortsätta bo och verka på landsbygden.

”Fiber till byn koncept” behövs för att nå regeringens mål, att 90% av alla hushåll och företag i Sverige ska ha tillgång till bredband med en hastighet om minst 100 Mbit/sekund år 2020.

Här ska ”samhället”, staten ta det övergripande ansvaret. Bredbandsutbyggnaden skall vara lika i hela landet och får inte bero på enskilda byalags kunskaper och ekonomiska resurser.

Att få ut fiber till hela Sverige är viktiga för att få driftiga entreprenörer, utan ett fritt och väl utvecklat näringsliv föreligger icke heller möjligheterna till, att i solidarisk anda möjliggöra en fungerande välfärd: Vård, skola och omsorg.

·        Nu lyfter vi frågan om reseavdraget som vi anser måste anpassas till verkligheten. Reseavdraget grundas idag på 18,50 kr/mil samt en självkostnad om 10.000 kr innan avdrag får göras som dessutom motsvaras av ett avdrag på ca 30% på resterande belopp.

Dessutom bör vi värna om allas rätt, att få bo där vi väljer och ges möjlighet att kunna inom rimliga gränser pendla till vår arbetsplats, även om arbetsplatsen flyttas till annan ort än den ursprungliga och utan för den skull behöva ”riva upp” hela det etablerade sociala nätverket och flytta.

Bilen är ett nödvändigt transportmedel för glesbygdens överlevnad då T-banestationer, fullständig utbyggd kollektivtrafik aldrig kommer att uppnås – hur gärna vi än skulle önska – utan här handlar det om realism!

Vi kräver därför att reseavdraget ses över och anpassas till dagens verkliga förhållande, och bör därför ses över varje år på ett eller annat sätt, och inte låta milersättningen ligga kvar år efter år.

·        Vi måste idag se hästsporten i Sverige som en tillgång som dessutom idag omsätter ungefär 13 miljarder kronor.

Hästsporten i sin helhet sysselsätter idag direkt och/eller indirekt cirka 200 000 personer, varför den kan anses viktig ur såväl sysselsättningssynpunkt som ur turist- och allmän aktivitetssynpunkt.

Vi vill bygga vidare på detta! Här har landsbygdskommunerna en stor resurs!

Vi vill omfördela hästsportens vinster, för att överensstämma med redan gamla regeringsdirektiv – mer av vinsterna till landsbygdens hästsport och mindre till storstädernas. Vi uppmanar samtliga kommuner i vårt närområde, att på alla sätt och vis stimulera hästsporten, som i mångt och mycket skulle kunna stärka den ungdomliga publiken och därigenom bidra till, att få behålla våra ungdomar i bygderna och på landsbygden.

Vi kommer att fortsätta verka för en levande och utvecklande landsbygd och med uppvaktningar av regering och riksdagsmän för att få fram och driva på för oss viktiga frågor och med inriktningen att ”HELA SVERIGE SKALL LEVA!”



  

Ann-Margret Lindholm, Borgholms kommun (FP)

Mikael Peterson, Hultsfreds kommun (FP)

Börje Helgesson, Hultsfreds kommun (FP)

Lars Thor, Uppvidinge kommun (FP)

Kristian Persson, Växjö kommun (FP)

Sven Astevall, Växjö kommun (FP)

Sven-Olof Karlborg, Tingsryds kommun (FP)

VI kan göra mycket mer för våra unga i Kalmar län

Svenskt Näringsliv har sedan tre år tillbaks presenterat ett s.k. ungdomsindex.

Man mäter flera faktorer som bl.a. bostad, arbete, levnadssätt, företagande hos den unga generationen i samtliga EU-länder.

Nu, tredje året, ligger Sverige kvar på en 10-e plats.

Våra ungdomar är näst mest nöjda och flyttar hemifrån tidigare jämfört med andra unga i Europa.

Arbetsmarknaden i EU ser dock fortsatt mörk ut.

Sverige har förbättrat sig något, med tre placeringar,

så är fortfarande många unga inom EU – mer än var femte –

utan jobb.

Vid friskolan ”Etec i Oskarshamn” bedriver man ett utbildningscenter med fokus på bl.a. elteknik och automation. Det är en inbyggd gymnasieskola, yrkeshögskola och med uppdragsutbildning i nära samarbete med lokala näringslivet. Efter avslutad utbildning kan eleverna ofta välja att direkt yrkesarbeta, eftersom efterfrågan från näringslivet är stor på just deras kompetens.

–       Här finns uppenbart en tydlig väg från arbetslöshet till arbete just p.gr.av ett mycket bra samarbete mellan skola och näringsliv. Här borde alla kommuner i vårt län ta efter för att underlätta liknande samarbeten framöver.

–       Här ser vi ett exempel på, hur en skola och tillsammans med engagerade företag utbildar, förmedlar och också erbjuder jobb åt unga. Här kan vi alla dra lärdomar av vad som behövs såväl på utbildningsområdet som vid övergången mellan studier och jobb. Vi som idag är politiskt aktiva och som har ansvar för att utforma morgondagens skola, arbetsmarknadspolitiken och inte minst framtidens arbetsförmedling har all anledning i världen att INTE fastna i gamla beprövade metoder, som vi vet inte har lyckats, utan istället lära något nytt och lära av det som i praktiken faktiskt också fungerar.

Vi måste komma bort från alla ”fyrkantigheter”, som ständigt och jämt påminner oss om gamla beprövade metoder och som uppenbart inte leder någonstans. Vi bör alla sträva efter en liknande modell som Oskarshamns-modellen i samtliga våra kommuner i Kalmar län.

I ungdomsindexet ingår också företagandet bland unga, vilket visar att   mindre än en procent är företagare – något som placerar vårt land på en sextonde plats.

Med undantag för grannlandet Danmark så ligger Sverige dessutom sämst till av samtliga jämförda länder, plats 26.

Vi vet redan från flera studier i ämnet, att arbetslöshet i unga år ger konsekvenser i högre ålder, lägre inkomstutveckling och betydligt sämre pensioner. Detta är intet nytt, det känner vi redan till.

Därför är måttet på ”ungdomsarbetslösheten” ett viktigt mått för att se hur stora möjligheter de har att utnyttja sin fulla potential.

Det är därför också viktigt, att alla EU-länders statistik grundar sig på samma mått, i annat fall blir det omöjligt att göra jämförelserna i ett europeiskt perspektiv.

Arbetslösheten bland ungdomar tog ordentlig fart under finanskrisens år. Efter att ha ökat under de senaste åren har den nu börjat stabiliseras och i vissa länder har den även börjat minska. I 13 av 27 medlemsstater har ungdomsarbetslösheten börjat minska jämfört med förra mätningen. Det ska dock nämnas att nivån är fortsatt hög, sett ur ett historiskt perspektiv.

Nederländerna (Holland) är ett av de länder där ungdomsarbetslösheten även minskat under det senaste året. Knappt åtta procent av ungdomarna på arbetsmarknaden är utan jobb i landet, vilket är den lägsta noteringen

i Europa.

Även Österrike och Tyskland redovisar relativa låga noteringar när det gäller ungdomsarbetslösheten.

Tyskland har sedan många år tillbaks haft inbyggda lärlingssystem och direkt ute i företagen – vilket resulterat i mycket låga arbetslössiffror för unga.

Den högsta arbetslösheten bland ungdomar hittas i Spanien. Här är mer än 45 procent av ungdomarna på arbetsmarknaden utan jobb. Även i Grekland har numera ungdomsarbetslösheten passerat 40 procent.

I Sverige har ungdomsarbetslösheten minskat något sedan förra mätningen och numera har Sverige den trettonde högsta ungdomsarbetslösheten bland samtliga medlemsstater.

Det är en förbättring med tre placeringar jämfört med förra mätningen, men fortfarande inte bra.

Det är heller inte länge sedan som Sverige tillhörde de länder med den allra högsta ungdomsarbetslösheten. Men även om det skett en förbättring så är fortfarande en fjärdedel av ungdomarna som gett sig ut på arbetsmarknaden arbetslösa.

Här behöver vi ALLA ansvariga politiker dra sitt strå till stacken – utan för den skull partipolitisera.

Det ligger i ALLAS vårt ansvar att få ner ungdomsarbetslösheten i vårt land, och utan att snegla eller tävla med andra europeiska länder – DET ÄR VÅR GEMENSAMMA SAK.

Börje Helgesson

Länsordf, i Folkpartiet Liberalerna, Kalmar län