Synpunkter på Lena Segerbergs utsago ”NU får det vara nog – Rehab blir kvar” . . .

Synpunkter på Lena Segerbergs utsago ”NU får det vara nog – Rehab blir kvar” och samtidigt en inbjudan till samtal om nedanstående frågor.

Det är med stor glädje vi noterar att Landstingsrådet bekräftar att Samrehab i Virserum ska finnas kvar. Våra ansträngningar har äntligen gett resultat, men det återstår trots allt en hel del klarlägganden!

För vår del inom Folkpartiet i Hultsfred är det högst anmärkningsvärt att Landstingsrådet pratar om att Rehab blir kvar när fakta säger något helt annat. Servicegraden har kraftigt försämrats och tillgängligheten starkt begränsats, då är det inte trovärdigt att prata om att verksamheten finns kvar. Vi kan idag konstatera att verkligheten ser ut enligt följande:

·        Öppettider: måndagar och torsdagar kl. 08.00 – 16.00. Inom kort inte ens denna tid, då personalen skall utgå från Hultsfred – alltså ännu färre timmar i s.k. operativ tid.

·        En centraliserad telefonbokning, som tyvärr inte fungerar, med en telefontid vardagar 08.00-09.00 gör det näst intill omöjligt att komma fram.

·        Omständligt att få tid, läkarremisser räknas inte, utan bara bedömning av egen sjukgymnast huruvida individuell träning i befintlig träningslokal behövs eller ej och än mycket svårare med tillgängligheten till vattengymnastik!

·        Vattengymnastiken, som varit en omfattande verksamhet med upp till ett 40-tal patienter i veckan, är nu nere på 2-3 patienter i veckan.

·        Årskort till träningslokalen med handledning – ett minne blott! Istället hänvisas man till privata gym, antingen i Hultsfred eller Virserum, detta helt utan handledning.

Denna turbulens av omorganisation kring Samrehab i Virserum som härrörs till en dålig ledning, har inneburit stora påfrestningar för både personal och patienter. Vad kostar detta oss skattebetalare?

Ur personalsynpunkt kan vi konstatera följande:

·        Ändrade anställningsvillkor – där personalen uppenbart inte har delgivits sina ändrade anställningsförhållanden – detta är normalt en arbetsgivareangelägenhet!

·        Arbetsmiljöfrågorna för anställd personal har totalt försummats – även lett till psykosociala och arbetsrelaterade sjukdomar med sjukskrivningar som följd!

·        Givna arbetsrättsliga principer har helt åsidosatts när skyddsombudet har utelämnats i samband med nya lokaliteter i Hultsfred.

Vi kan göra listan längre, då vi följt händelseförloppet såväl utifrån som inifrån – och som vi dessutom meddelade landstingsrådet att Folkpartiet Liberalerna i Hultsfred också skulle göra. Servicen på landsbygden är en viktig fråga för oss landsbygdsliberaler!

För att, som Du själv uttrycker det, få slut på allt ”tjafs”, så inbjuder vi Dig till ytterligare klarläggande och dialog.

Tidpunkt bestämmer du själv, men plats bestämmer vi, och då blir det naturligtvis i nuvarande lokaler i Virserum.

Välkommen!

Folkpartiet Liberalerna

Börje Helgesson, Länsordförande Kalmar län

Mikael Petersson, Ordförande Hultsfreds kommun

Landsbygdsproblematik - Folkpartiet ställer frågor.

”Stark landsbygd och starka städer – går det att förena?”, frågeställning som ett led i arbetet med att utveckla en ny landsbygdspolitik.

Ämnet intresserar mig i högsta grad, då jag själv enl. byråkratspråket inte ens bor på landsbygden utan istället på den direkta svenska glesbygden. Flertal människor har inte en susande aning om vad ens skillnaden är mellan landsbygd och glesbygd. Att Sverige som nation mer eller mindre är ett i sig självt, till definitionen landsbygd, är det nog inte många som känner till.

Ja visst finns det mindre, medelstora och större tätorter men faktiskt bara tre vekliga s.k. storstäder: Stockholm, Göteborg och Malmö. Övriga tätorter, belägna på landsbygden, går naturligtvis helt klart att förena med intressena utanför dessa och som mer eller mindre är belägna i glesbygd. 

Organisationen ”Hela Sverige skall leva” har under många år, och som opolitisk organisation, drivit lands- och glesbygdsfrågor, men tyvärr mer ur en ”Bevarandesynpunkt” än ur en ”Utvecklingssynpunkt”. Att behålla en lanthandel eller en byskola med ett fåtal elever, har varit mer regel än undantag och detta då med bidragspengar från samhällets institutioner – detta är av naturliga skäl inte i längden hållbart.

Fokus har under en alltför lång tid tillbaks legat på att bevara det som bevaras kan och man har undvikit nytänk och utvecklingsfrågorna i allför stor utsträckning och än dessvärre inom de politiska organisationerna, mitt eget parti inget undantag, har man i flertal frågor intagit en politisk attityd mer liknande ett ”bakåtsträvande” än ett ”framåtsträvande”.  Man har mer lyft fram frågor och aspekter som mer ”omöjligt” än att lyfta fram ”möjligheterna” – uppgivenheten kan man inte ta fel på. Alltför ofta under mina verksamma år har jag mött attityder som exempelvis följande: ”Det är omöjligt att få igenom detta” – ”Det går de aldrig med på” etc. – ja, ni känner säkert igen det hela. I och med Berlinmurens fall, hösten 1989, har jag bara stärkts i min uppfattning: Inget är omöjligt, ALLT är möjligt. 

Pendling med bil, mellan bostad och arbete, mellan orterna inom vår kommun har blivit allt större och viktigare under senare åren, sedan får vän av ordning och miljöperspektiv ha vilken uppfattning den vill, så ser verkligenheten ut. Kommunikationerna inom vår kommun och mellan de olika tätorterna blir alltså än mycket viktigare om nu hela vår kommun skall leva? – att tro något annat är detsamma som självmord. Att prisa förläggning av serviceutbud i en av tätorterna och på bekostnad av samma service i andra belägna tätorter i vår gemensamma kommun är också ett självmordsdrag. Min trippmätare i bilen visar exakt samma avstånd mellan punkten A till B som från B till A – men det har många inte insett. Att centralisera näringar och servicegrenar till en och samma tätort betyder också oftast överetablering av verksamheter av samma slag – leder inte till något positivt utan istället skapas negativa konsekvenser – inte bara för den tätorten dit flytten har gått utan än i större utsträckning för den orten från vilken flytten har skett – någon vinnvinn-historia är det inte tal om. Kanske något för mina herrar och damer att tänka på!

Varför är landsbygdspolitik oftast svårare att hantera än övrig politik? Beror det på ekonomisk maktförskjutning från land till stad? Beror det kanske helt enkelt bara på ett ointresse? Eller beror det på, att idag finns det för många ”kaptener” och ”styrmän” eller rent ut sagt för många ”småpåvar” på båten, och där rorsmän inte finns kvar – ja om så är fallet, då förstår jag att båten inte går åt samma håll, definitivt inte åt rätt håll, kanske rentav bara snurrar runt för att sedan kantra.

Finns det då något hopp? Förhoppningsvis, naturligtvis gör det, i annat fall hade jag inte ens tänkt tanken till min artikel.  På 1970-talet fanns det en s.k. ”Gröna vågen”-rörelse - unga, oftast välutbildade människor, män som kvinnor, lämnade det ”gettoliknande” storstadsliv för att söka lyckan på landet. Många av dessa fann just Småland och vår egen kommun eller någon av våra grannkommuner som tillflyktsort. Flera finns fortfarande kvar och verksamma i våra orter, dock som Du och jag idag – (något) äldre. Nyföretagande och speciellt det som rubriceras som småskalighet måste till varje pris uppmuntras – regelverk i miljö- och hälsovård, för att nämna något, måste ses över – det kan inte vara möjligt, att några av våra aktiva samhällsföreningar, flera med tillgång till egna lokaler, och som önskar bedriva sommarcafé eller dylikt skall behöva betala 1000-tals kronor och/eller ens begära tillstånd för en sådan ringa aktivitet. Regler skall finnas men det får inte bli i absurdum. 

Som liberal betraktar jag den enskilda människan som den högsta auktoriteten, att själv kunna bedöma såväl kvalité som värdet av eget liv. Ingen annan än just Du själv kan varken formulera eller avgöra vad som är bra för just Ditt eget liv – Du är Ditt eget sanningsvittne och intet annat.

Ord och utryck som avveckling, försäljning, nedläggning, indragning, sparkrav, flyttning, centralisering är att betrakta som negativa – finns det i vår kommun inget positivt längre?              

Som länsordförande för Folkpartiet Liberalerna i Kalmar län kan jag bara vara stolt och glad över, att så många nya och yngre krafter har engagerat sig i frågorna och genom vårt parti, varför återigen förhoppningen om framtidsvisioner för vår kommun har tänts.

Allt idag tyder på – INGET ÄR OMÖJLIGT, ALLT ÄR MÖJLIGT!

 

Börje Helgesson. Länsordförande, Kalmar län (FP

NU ska sanningen fram och så här ser verkligheten ut. . .

Turerna och löftena kring sjukgymnastikens vara eller inte vara har varit många vad gäller Virserum och Samreab´s verksamhet.

Jo då herrar Anders Andersson och Åke Nilsson (KD), visst har ni ställt frågan i landstingsfullmäktige om Samreab,  Virserum och till Lena Segerberg, landstingsråd (S) – men frågeställningen har berört ”lokaliteter” och ev. renovering, men DEFINITIVT INTE EN ENDA GÅNG  den operativa verksamheten, det har vi inom FP liberalerna i Hultsfreds kommun varit helt ensamma om. Svaren har ni fått av Lena Segerberg och därmed intet nytt – finns med i de handlingar vi begärt och också fått ut från landstinget.

Vi har istället drivit frågan totalt, via både massmedia, namninsamlingar, överlämnat protestlistor m.m. ”Trubbigheten” i att ställa ”enkel fråga eller interpellation” i landstingsfullmäktige har vi ju redan sett, det leder inte till någonting – det kan vi ju återigen notera. Men istället för att ”haka” på vårt initiativ, så kunde vi istället notera en massmedial notis med den ”ögonbedövande” rubriken:

”Folkpartiet i Hultsfreds kommun skjuter över målet”!

 – den känns säkert igen.

Vi hälsar nu (KD) välkommen upp på barrikaderna, än mycket bättre om den samlade ”alliansen” varit med på tåget, men tyvärr har vi mötts av kommentarerna ”att det inte är en kommunalpolitisk fråga” – för oss inom FP lib helt ointressant, vem som är huvudman, så länge det gäller en servicefråga för våra kommuninnevånare – sjukgymnastiken är och förblir alltså en fråga såväl ur landsbygds- som serviceperspektiv.   

Samma fenomen rådde när vi stred för bevarande av servicekontor med  Försäkringskassa och  Arbetsförmedling i vår kommun – TYSTNADEN VAR TOTAL FRÅN ALLA ANDRA POLITISKA KRAFTER – så återigen kan vi bara erinra om ordspråket:  ”ENSAM ÄR INTE STARK”.

HUR det ser ut idag vad beträffar sjukgymnastiken i Virserum:

·         Stark begränsad tillgänglighet, måndagar och torsdagar kl. 08.00 – 16.00. Inom kort, inte ens denna tid, då personal skall sammanstråla och utgå från Hultsfred – alltså än mindre timmar i s.k. operativ tid,

·         En centraliserad telefonbokning, som inte fungerar, telefontiden, vardagar 08-00-09.00 verkar helt ockuperad,

·         Omständligt att få tid, läkarremisser räknas inte, utan bara bedömning av egen sjukgymnast huruvida individuell träning i befintlig träningslokal behövs eller ej och än mycket svårare med tillgängligheten till vattengymnastik, båda dessa möjligheter kommer med all säkerhet också att försvinna?

Konkreta frågor till de som har ett annat svar, än det vi redan har:

·         När togs beslutet i landstingsfullmäktige, att Virserum skulle anses som ”filialverksamhet”?

·         Är det en tjänstemannaprodukt/beslut, fattat av verksamhetschefen Stefan Bragsjö och/eller områdeschefen Carolina Bogie?

·         När och från vem har personalen vid verksamheten i Virserum fått informationen och vetskapen om, att de nu är anställda i en ”filialverksamhet” – från oss inom FP lib, eller som det borde varit: från arbetsgivaren – här landsstinget?

·         Varför försvåras allmänt tillgängligheten till vår egen i Virserum belägna s.k. ”filial”?

Vi kan bara gratulera Hälsans Hus i Åseda, Kronobergs län, där tillgängligheten är hundraprocentig – patienter från hela vår södra kommundel har ändrat ”kosan”, men även patienter från Stenberga, Kvillsfors, Järnforsen och Målilla.

En välbehövlig ”ekonomisk intäkt” för vårt eget län har förbytts till ”ekonomisk kostnad” – ingen heller, annan än vi, har påmint om detta fenomen

–  NEJ kära vänner. FP lib i Hultsfreds kommun
”SKJUTER DEFINITIVT INTE ÖVER MÅLET”.

Börje Helgesson, länsordförande Kalmar län (FP)

Mikael Petersson, ordförande i Hultsfred (FP)   

IDAG ÄR DET EUROPADAGEN!

Vi firar den Europeiska Unionen som har lyckats med det som ingen annan lyckats med – att fläta samman länder, skapa större förståelse och tolerans mellan dess människor och därmed förhindrat krig.

Idag är krig mellan EU:s länder otänkbart.

Vi behöver dock påminna varandra om detta. För när motvinden är som starkast så är det inte många förutom vi liberaler som påminner om det som var upprinnelsen till hela unionen – FREDSTANKEN.

De senaste rapporterna visar sjunkande stöd för både EU-medlemskapet och valutan Euro – inte så konstigt med tanke på, att vårt Europa är inne i den djupaste ekonomiska situation sedan 1930-talet.

MEN VARFÖR får EU i dessa stycken bära hundhuvudet för de enskilda länder som under flera år missbrukat och misskött sina egna ekonomier?

Efter att första byggstenen lades till projektet EU – för 60 år sedan ropar nu det konservativa Storbritannien via sin premiärminister David Cameron om folkomröstning om landets medlemskap.

Historiens vingslag gör sig åter gällande – engelsmännen har ju redan vid ett par tillfällen tidigare både gått ut och in i EU (EEC) – glöm inte järnladyns och hennes arvtagare John Mayors äventyr – in och ut – när de tycker det passar dem.

De kanske FÖRST skulle bestämma om de vill tillhöra Europa överhuvudtaget eller formera sig till annan kontinent?

Den politiska utvecklingen i Europa är också mycket oroväckande – stöveltrampet i både Ungern, Spanien och inte minst via NPD i Tyskland (ett högerextremistiskt naziparti) som står under stark kontroll av nuvarande tyska regimen – tal om totalförbud har höjts i förbundsdagen (svensk motsvarighet vår riksdag). 

Vem kan formulera sig i EU-frågan bättre än vår egen partiledare Jan Björklund, vilket jag gärna citerar:

”EU är inte ett smörgåsbord där man plockar på sig det godaste och låter resterna bli kvar till övriga gäster. EU är en gemensam middag. Vi påverkar menyn tillsammans och sedan äter det som vi kommit fram till att servera”.

Folkpartiet liberalerna i Hultsfreds kommun har i år liksom förra året manifesterat dagen genom postlådeutskick i stora delar av Målilla, Gårdveda och delar av Virserum.

Vi anser, att EU är oerhört viktigt för oss, liksom för våra barn och barnbarn men det är lika viktigt att diskutera vad vi egentligen ska ha ett EU till – men också vad EU inte ska ha med att göra (snusdiskussionen till exempel).

EU är inte bäst på allt, men det är absolut vår liberala uppgift att påminna om det – inte bara idag utan även alla andra dagar.

Börje Helgesson, länsordf. Kalmar län (FP)  

 

 

Äldrepeng för landsbygdens skull?

Under veckohelgen den 4-5 maj 2013 har återigen ”lantis”-gruppen för Folkpartiet liberalerna i Kalmar, Kronoberg och Blekinge län haft konferens i landsbygdsfrågor.

Arbetsgruppen för länens landsbygdsgrupp samlades den här gången i Grankullavik, Ölands norra udde i en lantlig och naturskön miljö.

Forskning visar, att 30 procent av vårt lands nyföretagande sker på landsbygden. Detta är mycket lovande eftersom tillväxtorter på landsbygden idag svarar för en stor del av vår viktiga export.

Samtidigt har den ekonomiska krisen slagit särskilt hårt mot våra små landsbygdskommuner, som redan präglas av en minskande och åldrande befolkning, exempelvis Hultsfred, Tingsryd och i de södra delarna av Öland. Skatteunderlaget sviktar samtidigt som deras utmaningar ökar. Vi måste hitta lösningar som behåller en likvärdig service och omsorg, oavsett var man bor. För oss handlar det inte i första hand om mer statliga bidrag, utan snarare om ”annorlunda tänk eller rentav ett nytänk”.Det är inte troligt att det finns en patentlösning som passar alla orter, regioner eller kommuner. 

Dels finns det den typen av orter och byar som ligger, eller skulle kunna ligga, inom rimliga pendlingsavstånd från tillväxt- och/eller centralorter såsom exempelvis Karlskrona, Kalmar och Växjö. Tillväxtorterna skulle vinna på att denna typ av bygder blir fler och fungerar bättre, men då behövs satsningar på allt ifrån kommunikationer till kulturliv. Det krävs även satsningar på bredband eftersom skillnaderna i tillgång till ett snabbt internet är alltför stora. Det skapas tydliga digitala klyftor mellan samhällsgrupper och mellan stad och land. Där skulle, liksom tidigare, EU:s regionalfondsprogram kunna användas för att växla upp kommunernas begränsade resurser. Detta kräver dock att regionerna själva är beredda att prioritera detta. 

Vi får dock inte glömma bort de byar och avfolkningsbygder som ligger alltför avlägset till. Även här är förstås bättre bredband viktigt, men det krävs också ytterligare och mer specifika åtgärder.

Pendlingsavstånden till resp. närbelägen tätort, där arbetsplatssituationen oftast är bättre än på den direkta lands- eller glesbygden, är trots allt i de flesta fall överkomligt, men kollektiv trafik som passar arbetstider oftast inte är tillräcklig och/eller helt saknas. Här måste bilen bli ett accepterat transportmedel och hela ”reseavdragssituationen” moderniseras och reformeras samt ställas i proportion till dagens höga bensin- och drivmedelkostnader.

Vi måste dessutom våga se och acceptera helt nya samfunktioner i samhället. Bättre samordning mellan resp. myndigheter och/eller

privata aktörer. Lantbrevbäraren bör kunna leverera medicin från apotek, matvaror skall kunna distribueras från lanthandeln och varför inte en flaska vin från Systembolaget?

Möjligheterna finns där men utnyttjas dåligt eller inte alls.

Fortsätter utvecklingen riskerar vi stora skillnader i tillgänglighet och kvalitet på såväl samhällelig service men även på vård och omsorg. Ökningarna kommer alltså att vara helt beroende var man bor. Det sätt Sverige är organiserat är kanske inte bäst för att hantera de olikheter som råder om vi samtidigt vill ha likvärdig service och omsorg för alla som bor i landet? Kanske är ett mer individualiserat system i form av “äldrepeng” likt nuvarande skolpeng bättre för att garantera likvärdighet än dagens skatteutjämningssystem?

Från vår ”lantis-grupp” lyfter vi även våra synpunkter upp på nationell nivå till samtliga våra representanter i riksdagen.

Inga kor får vara heliga och käpphästar och bakåtsträvare skall lämnas vid dörren.

Med rätt politik, rätt perspektiv på landsbygden och med viljestarka människor som hittar lokala lösningar kan hela Sverige leva.

Börje Helgesson, länsordf., Kalmar län (FP)

Sven Astevall, ombudsman, Kronobergs län (FP)

Stefan Lundin, Rödeby (FP)

Mikael Petersson, Virserum (FP)

Wenche Lindahl, Virserum (FP)

Sven-Olof Karlborg, Tingsryd (FP)

May-Britt Landin, Mörbylånga (FP)

Ann-Margret Lindholm, Byxelkrok (FP)

Lars Thor, Fagerhult (FP)

FP: pensionärer ska ha råd att bo kvar

Kalmar 2013-04-06

 

  

Pressmeddelande från Folkpartiet liberalerna i Kalmar län

FP: pensionärer ska ha råd att bo kvar

Idag har Folkpartiet liberalernas länsförbund i Kalmar län haft årsmöte. Ett 50-tal liberaler från länet samlades på Scandic Hotell i Kalmar. Börje Helgesson, Hultsfred, har varit ordförande i ett år och fick förnyat förtroende att leda länet.

Av fem motioner som behandlades kommer länsförbundet att anta två som sina egna och lämna in till Folkpartiets landsmöte i höst, som ska besluta om ett helt nytt partiprogram. Båda motionerna är skrivna av Mikael Petersson från Virserum.

Motion #1 handlar om att  förbättra reseavdraget till och från arbete och bostad, där kollektivtrafik saknas.

- Vi måste erkänna att bilen är ett nödvändigt transportmedel i stora delar av Sverige. På landsbygden saknas eller är kollektivtrafiken otillräcklig som transportmedel mellan bostad och arbetsplatsen. Det höga drivmedelspriset slår extra hårt mot län med långa avstånd där människorna är helt beroende av bilen för att klara vardagen, säger Mikael Petersson.

Motion #2 handlar om att  höja taket för bostadstillägg för ålderspensionärer.

- Ett bra boende är av stor betydelse för att ge individen en god livskvalité. Detta gäller inte minst ålderspensionärer, som dessutom kan ha särskilda bostadsbehov. Många pensionärer har idag en bostadskostnad som överstiger 5 000 kronor per månad och åratal av hyreshöjningar har urholkat bostadstilläggets värde, och effekt. Därför är det nu dags att taket höjs, säger Mikael Petersson.

- Det här är viktiga frågor för landsbygdens överlevnad och för tryggheten på ålderns höst. Folkpartiet liberalerna sviker inte Det glömda Sverige, säger Börje Helgesson, stolt länsordförande.

- Nu kommer vi att lämna in dessa motioner som hela länsförbundet har ställt sig bakom. Sedan kommer vi ombud att ta strid för dem på landsmötet i höst, säger Björn Brändewall, Kalmar, som är ett av de nyvalda ombuden inför landsmötet.

För mer information kontakta:
Börje Helgesson 0730-443449

Mikael Petersson 0722-522277
Björn Brändewall 0730-809562

”Innanförskapet” kommer att bli vår nästa knäckfråga i svensk inrikespolitik.

Ett ”upphetsat tonläge” om det nya ”främlingsfientliga” Sverige har faktiskt inte lämnat utrymme för en seriös diskussion om kärnbudskapet. Trots att deras partiföreträdare ofta har ett ”brunt förflutet” så är dock majoriteten av Sverigedemokraternas väljare kusligt ”vanliga” människor, som Du och jag.

Visst döljer det sig i partiet en hel del skinnskallar och mycket extrema element – men de flesta väljare är ”Svenssons”: lärare, fabriksarbetare och sjuksköterskor m.fl. för att bara nämna några få yrkesgrupper.

Finns det då verkligen i vårt land tillräckligt många rasister/nynazister för att egentligen få in Sverigedemokraterna i vår riksdag?

Jag har personligen svårt att tänka mig, att det som förenar dessa grupper av väljare, skulle vara en gammal dröm om en ”nationalistisk stormakt” utan jag tror istället att det är nostalgin runt ett gyllene förflutet folkhem på 50- och 60-talet, tiden då de menar, att alla var lika och staten tog hand om de sina. De delar en uppfattning om att Sverige har varit ”unikt” och att för ”mycket förändring” förstör detta.

Då blir naturligtvis ”främlingen eller invandraren” enkel att peka ut.

Detta skulle ju då kunna förklara varför SD tog lika många röster från KD som från V, lika många från S som från M.

På deras eget riksmöte år 2008 hävdade deras partisekreterare Björn Söder, att om Per Albin Hansson hade levt idag hade han varit Sverigedemokrat – ett helt fantastiskt yttrande.

Att gå runt i Stockholm och prygla människor med järnrör, för att de inte ser alla likadana ut skrämmer mig oerhört och ger istället en historiebild som i mångt och mycket liknar vad som hände i Tyskland, natten mellan den 9 och 10 november 1938 – den s.k. kristallnatten.

Skall vi inte istället vara mycket stolta över, att vi idag är öppnare och mer liberala än på ”det gyllene 60-talet”?

Vi måste bli mycket, mycket bättre på att förklara dessa fördelar, samtidigt måste vi skärskåda vad Sverigedemokraterna verkligen står för.

Det är INTE BARA ”främlingskapet” som har en öppen plats i deras partiprogram, det skulle ju vara alltför enkelt – det är det som de ”döljer” som gör mig mer orolig.

* Ekonomiska ojämlikheter kan i princip få vara hur stora som helst,

* Grundläggande individuella friheter skall ”form-anpassas”,

* Ett förståndshandikapp bör inte accepteras,

* Ett handikapp som leder till en rullstol bör inte heller accepteras,

* Ensamkommande värnlösa flyktingbarn skall återförpassas,

* Diskriminering i mer eller mindre alla former legaliseras,

* Du får inte vara annorlunda på något sätt,

* Ateister, förtryckta av de religiösa

* Religiösa förtryckta av de sekulära.

* Ungdomar, övertygade att polisen hatar dem,

* Romer, som inte kan ens hyra bil.

* Äldre, Samer, Katoliker, Svarta, Muslimska kvinnor, Hemlösa,

Tornedalingar, Överviktiga och vi andra s.k. Landsbygdens folk.

* Återinföring av ”Ättestupa” kanske också är en del av målsättningen eller för en SD-are ett sätt att nå den ”slutgiltiga lösningen”.

Listan kan göras än mycket längre, men jag stannar med dessa, som förhoppningsvis ger en tankeställare till Dig som läsare.  

Vi fick en ny regering vid valet år 2006 på en beskrivning av ”utanförskapet” och valet 2010 ett nytt förtroende, då för att vi skött vårt lands ekonomi genom finanskrisen på ett exemplariskt sätt.

För att kunna vinna valet 2014 måste vi bli mycket. mycket bättre på att diskutera ”Innanförskapet”, och för oss liberaler måste vi ta situationen på djupaste allvar.

Även om arbetslinjen, utan tvekan, måste anses som en nyckelkomponent i strävan att skapa ett land där alla människor kan känna sig delaktiga, så får det inte just stanna vid detta.

Vi får inte under några villkor reduceras till ett samhälle som bara hålls samman av ”lönecheckar och självdeklarationer”.

Vi ALLA måste våga prata om hur vi inom ramen för ett öppet och välkomnande samhälle ser på just ”svenskhet”.  

”VI MÅSTE TILLÅTA EN ÖPPEN DISKUSSION OM VAD FÖR TYP AV SAMHÄLLE” vi vill vara, utan att anta, att alla vill samma sak - i annat

fall löper vi risken, att fler av dem som vi nu kallar rasister/nynazister faktiskt också blir det.

Där har speciellt vi liberaler, både historiskt sett och i nutid, ett stort ansvar!

Börje Helgesson

Länsordf. i Folkpartiet Liberalerna i Kalmar län

   

En liberal landsbygdspolitik

Det sker små och stora mirakel överallt. Exporten från till exempel ABB i Ludvika och SSAB i Oxelösund står för en betydande del av vår BNP. Nya samverkansformer och förbättrade kommunikationer kan stärka lokala och regionala tillväxtcentra och vidga arbetsmarknader. På så sätt kan framgångsrika företag klara kompetensförsörjningen bättre, även där inte så många bor.

Stockholm, Göteborg och Malmö är förstås motorer i svensk ekonomi, men även storstäder är beroende av sin omgivning. Tänk bara på alla lastbilar som varje dag forslar in mat och råvaror (fundera också på var alla rester tar vägen). Och glöm inte skogens roll för vår svenska ekonomi, miljö, kultur och turism. Skogen kan bli en av framtidens viktigaste råvaror som en förnybar källa för kemiska produkter, kläder och energi. Detta förutsätter dock att människor med kunskap om att nyttja naturen på bästa sätt kan och vill leva och driva ett livskraftigt jord- och skogsbruk på den regelrätta landsbygden.

Vi måste erkänna bilens roll i kollektivtrafiken på landsbygden, och låta färdtjänst och liknande få nyttjas av andra när bilarna går halvtomma. På samma sätt måste vi acceptera nya samfunktioner. Låt lantbrevbäraren också leverera medicin från apotek, matvaror från lanthandeln och en flaska vin från Systembolaget.

På samma sätt kan vi öka samverkan mellan de offentliga aktörerna på olika nivåer. För den enskilde spelar det ju mindre roll vem som utför tjänsten, så länge han eller hon under rimliga villkor får den vård eller annan samhällsservice som behövs. Där har vi mycket att lära av länder såsom Tyskland, som bland annat har ett spännande system med äldreomsorgspeng. Eller EU:s strukturfondsprogram som skapat exempel på lyckade samverkansprojekt utan hänsyn till de historiska barriärerna mellan olika kommuner, landsting, län eller stat.

Den svenska landsbygden ter sig väldigt olika från norr till söder. Allt måste ju inte se exakt likadant ut överallt. En hel del bör förstås vara enhetligt, såsom exempelvis ett statligt huvudmannaskap för skolan för att skapa likvärdiga möjligheter för alla. Men de lokala förhållandena och drivkrafterna bör få större genomslag. Det handlar om att skapa funktionella strukturer, istället för att låsa sig vid de formella. Var och en bör ha möjligheter att bo där man vill, i en storstad eller i en stuga i skogen. Men för detta krävs nya instrument - och en grundläggande uppvärdering av den svenska landsbygden.

Nina Larsson, riksdagsledamot och partisekreterare (FP)

Marit Paulsen, europaparlamentariker (FP)

Börje Helgesson, länsordf. i Kalmar län (FP)

25-timmarsvecka inom Barnomsorgen i Hultsfreds kommun

Vi har i vår kommun fått ta till alla möjliga knep för att få ihop den kommunala ekonomin – på gott och ont.

Vi har också noterat hur lätt man sparar i den direkta operativa verksamheten, som oftast då drabbar barn, ungdomar, barnfamiljer och de äldre.

Alltså grupper som redan kan ha det jobbigt med vardagen och även också med att få den egna ekonomin att gå ihop.

Vi var delaktiga i förändringen, att införa 3-timmarsdagen inom barnomsorgen, och på grundval av då existerande underlag som fanns tillgängligt.

Med facit i hand hade man inte analyserat konsekvenserna i tillräcklig utsträckning – utan tyvärr har vi haft barnfamiljer, som just med barnomsorgen som skäl, lämnat vår kommun.

Vi har familjer som lämnat oss till fördel för Vetlanda kommun, där man redan tagit bort 3-timmarsdagen och återinfört 5-timmarsdagen.

Här vill man nu dessutom bygga ut den till att omfatta alla veckans vardagar.

Under det sista året har vi har tagit del av flera föräldrars telefonsamtal,  gjort egna intervjuer, följt debattforum på vår kommuns egen hemsida och vi har tagit intryck av budskapet de förmedlat till oss.

Det är långt ifrån alla barnfamiljer som har mor- och farföräldrar till hjälp i kniviga situationer, utan oftast är helt i händerna på sig själva.

Inträder sedan långvariga sjukdomar eller att någon, i värsta fall båda blir arbetslösa, då blir bördan än mycket större.

Barnomsorgen i vår kommun har förhållandevis varit bra, men den kan bli mycket bättre och anpassas till de verkliga behov som finns.

Valet att välja omsorg och omsorgstimmar avgörs absolut bäst av föräldrarna själva – ”våra barn är allas vår framtid och barn måste få kosta”.

Dessutom är barnomsorgsfrågorna i alla våra tätorter, inte bara i Hultsfreds kommun, utan i hela länet, en landsbygdsfråga som vi alla måste slå vakt om.

Därför har vi inom Folkpartiet Liberalerna i Hultsfreds kommun beslutat att överlämna en motion till kommunalfullmäktige, att man inrättar barnomsorgen med 5 timmar per dag under alla veckans vardagar.

Barnomsorgen regleras i skollagen, en minilag, i likhet med alla andra lagar som bl.a. reglerar förhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare, men det finns inget i dessa regelverk, hur ofta och på vilket sätt man än försöker hänvisa till dessa, som hindrar kommunen eller någon annan privat arbetsgivare att ha bättre anställningsavtal, löner eller på annat sätt personalpolitiska bättre program och förutsättningar än just lagen/reglerna.

”Minilagarna” är till för att i princip bara hålla ”tummen i ögat” på huvudmannaskapet, att ALDRIG få vara sämre förhållanden än lagarna/ reglerna föreskriver. 

Med andra ord finns det inget som hindrar vår kommun ifrån att ha den bästa tänkbara barnomsorg.

Med intresse tar vi del av, vad som framkommer ur framtida diskussioner i kommunstyrelse och fullmäktige – vi utgår och hoppas, att samtliga ansvariga politiker – oavsett politisk tillhörighet kan instämma i det vi nu från social-liberalt håll framför.

Torbjörn Wirsenius, Gruppledare (FP)

Mikael Petersson, Kommunföreningens ordf. (FP)

Börje Helgesson, Länsordf. Kalmar län (FP)

En liberal landsbygdspolitik

Till alla er som ev. INTE läser tidningen LAND.

Här nedan artikeln "En liberal landsbygdspolitik"

som publiceras nästa vecka !

Den politiska debatten handlar alltför sällan om hela Sverige, trots att den exportindustri vi är så beroende av befinner sig långt från Stureplan. För oss liberaler är det viktigt att människor har makt över sin egen situation och möjligheter att forma sin framtid. Oavsett i vilken kommun man är född och vilka föräldrar man har. Skillnaderna är stora runt om i landet. Att det ser olika ut är på många sätt bra, men förutsättningar att forma sin framtid måste gälla alla, även om lösningarna skiljer sig åt. Politiken måste dock erkänna landets olikheter och förstå sig på skillnaderna. Folkpartiet Liberalerna tillsätter därför en arbetsgrupp för att stärka partiets landsbygdspolitik och hitta fler framkomliga vägar för en levande landsbygd.

Stockholm, Göteborg och Malmö är motorer i svensk ekonomi, men även storstäder är beroende av sin omgivning. Tänk bara på alla lastbilar som varje dag forslar in mat och råvaror (fundera också på var alla rester tar vägen). Och glöm inte skogens roll för vår svenska ekonomi, miljö, kultur och turism. Skogen kan bli en av framtidens viktigaste råvaror som en förnybar källa för kemiska produkter, kläder och energi. Utöver dess produktion av timmer och pappersmassa. Detta förutsätter dock att människor med kunskap om att nyttja naturen på bästa sätt kan och vill leva och driva ett livskraftigt jord- och skogsbruk på den regelrätta landsbygden.

Det sker små och stora mirakel överallt, exporten från till exempel ABB i Ludvika och SSAB i Oxelösund står för en betydande del av vår BNP. Förbättrade kommunikationer kan stärka lokala och regionala tillväxtcentra och vidga arbetsmarknader. På så sätt kan framgångsrika företag klara kompetensförsörjningen bättre, även där inte så många bor.
Vi måste erkänna bilens roll i kollektivtrafiken på landsbygden, och låta färdtjänst och liknande få nyttjas av andra när bilarna går halvtomma. På samma sätt måste vi acceptera nya samfunktioner. Låt lantbrevbäraren också leverera medicin från apotek, matvaror från lanthandeln och en flaska vin från Systembolaget.

Utmaningarna i glesa, avlägsna områden med sviktande befolkningsunderlag måste tas på allvar. Men det blir ingen levande landsbygd om inte människor som vill bo på landsbygden själva hittar lösningar som fungerar. Vi måste därför uppmuntra både ideella krafter och kommersiella tjänster på landsbygden genom att se över stelbenta regelverk och öppna för annorlunda lösningar.

Vi kan öka samverkan mellan de offentliga aktörerna på olika nivåer. För den enskilde spelar det ju mindre roll vem som utför tjänsten, så länge han eller hon under rimliga villkor får den vård eller annan samhällsservice som behövs. Där har vi mycket att lära av länder såsom Tyskland, som bland annat har ett spännande system med äldreomsorgspeng. Eller EU:s strukturfondsprogram som skapat exempel på lyckade samverkansprojekt utan hänsyn till de historiska barriärerna mellan olika kommuner, landsting, län eller stat.

Den svenska landsbygden ter sig väldigt olika från norr till söder. Allt måste ju inte se exakt likadant ut överallt. En hel del bör förstås vara enhetligt, såsom exempelvis ett statligt huvudmannaskap för skolan för att skapa likvärdiga möjligheter för alla. Men de lokala förhållandena och drivkrafterna bör få större genomslag. Det handlar om att skapa funktionella strukturer, istället för att låsa sig vid de formella. Var och en bör ha möjligheter att bo där man vill, i en storstad eller i en stuga i skogen. Men för detta krävs nya instrument - och en grundläggande uppvärdering av den svenska landsbygden.

Nina Larsson, riksdagsledamot och partisekreterare (FP)
Marit Paulsen, europaparlamentariker (FP