Byråkratexplosion – ett fenomen som måste bevakas

I den ekonomiska krisens kölvatten regnar det statliga extrapengar över våra kommuner och landsting. Bara för år 2010 blev statens tillskott till dessa sektorer, utöver de ordinarie statsbidragen, 17 miljarder kronor, vilket nästan är dubbelt så mycket som SKL (Sveriges kommuner och landsting) krävt.

Pengarna skall ses som en ”extraförstärkning” av kommunernas ekonomi och värna dess kärnverksamhet ”Skola, Vård och Omsorg”. I den konkreta bemärkelsen, att ökade kostnader för ekonomiskt bistånd (socialbidrag) på grund av bl.a. ökad arbetslöshet, inte skall behöva leda till uppsägningar av personal inom välfärds- och utbildningsområdet.

Hur har då utslaget blivit under senaste 10-årsperioden? Närmare granskning av fenomenet är på sin plats.

Med utgångspunkt från den s.k. demografimodellen, som mer eller mindre alla kommuner i vårt län tillämpar, handlar om i korthet ”befolkningsstatistik” – men den skall också omfatta befolkningskompositioner som ålderstruktur och familjesammanhang, men har man verkligen förstått innebörden av densamma, hur tillämpas den och hur långt in i framtiden kan man använda sig utav densamma?  

Resonemanget bygger jag bara genom studier av SCB (Statistiska Central Byrån) och IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) och läsningen är skrämmande. De generellt tilldelade medlen för operativ verksamhet i kommunen, barnomsorg-skola-äldreomsorg,  har istället gått till utbyggnad av administrativa tjänster. Enligt statistiken har anställda administratörer i offentlig sektor växt mer än 8 gånger snabbare än genomsnittet för samtliga anställda och ökningstakten accelererar.  Gruppen administratörer har också haft ”frizon” när det gäller våra kommuners spariver och med intäkt av demografimodellen.

Sammantaget visar statistiken, att ökade statliga resurser till kommuner och landsting inte på något sätt ökat personaltätheten inom den operativa sektorn av vård, skola och omsorg utan tydligt har man istället prioriterat ökad personaltäthet i den centrala förvaltningen, alltså byråkratexplosionen är ett faktum. Man ökar alltså med byråkrater framför välfärdsarbetarna.

 

Aktuella siffror för Kalmar län:

Ökning av offentliga administratörer = 36.1%

Ökning av välfärdsarbetare = 3.6%

Hur man än vrider och vänder på statistiken så utvisar den uppenbart, att prioriteringar i framförallt våra kommuner ligger på anställningar av byråkrater framför ökad personaltäthet inom vård, skola och omsorg.

Jag vill därför uppmana samtliga folkpartistiska ledamöter i olika nämnder och styrelser i våra 12 kommuner samt landstinget, att hårt och kritiskt granska varje nyanställning inom det administrativa området och t.o.m. gå så långt, att kräva nyanställningsstopp och till förmån för anställning av personal inom de operativa verksamheterna.   

Börje Helgesson

Länsordförande för Folkpartiet Liberalerna, Kalmar län

Är Svenska Pensionärer gynnade?

När man följer debatten så får man lätt uppfattningen, att svenska pensionärer är gynnande och består av en grupp ”gnällspikar” – men är detta sanningen?

FP-lib, anses vara det mest Europavänliga parti, med rätta vill jag nog också påstå, så därför vill jag gärna sätta in pensionärerna i ett ekonomiskt, europeiskt perspektiv.

Om vi som nation varit med i EMU-samarbetet och också haft Euron som betalningsmedel, hade det ALDRIG varit möjligt, att beskatta inkomster olika, – inkomster beskattas lika inom EU, oavsett vad den heter – utanförskapet gör, att staten i princip kan beskatta oss svenskar hur man vill, utan att EU kan lägga sig i –ett av de starkaste argumenten från dåvarande ekonomiminister Erik Åsbrink (S) att inte ha Euron!

Skatten på pension var ju och är väl fortfarande en paradfråga för kristdemokraterna (KD), men var denna skattesänkning av något egentligt värde? Nej knappast, de extra 50: - i månaden i mindre skatt innebar dessutom för många, att bostadstilläggen sänktes med samma belopp. flertalet pensionärer var tillbaks på ruta 1. Man kan istället se det som att ”sila mygg och sluka kameler”.

Svenskarna arbetar längst och flest år av alla européer enl. nu gällande statstik (OECD), men samtidigt får minst i pension, (median) 57.4%. Detta skall ställas till 40,1 års arbetsliv.

Motsvarande för tyskar, 36,8 år och pensionen utfaller med 78 % i förhållande till lön – för spanjorerna, 34,5 år och utfaller med 84 % i förhållande till lön.

I samband med pensionsuppgörelsen år 1994 (S-regim) överfördes hela 260 miljarder svenska kronor från AP-fonderna (pensionsmedel) till att klara landet från total ekonomisk kollaps. Rubricerades som ”lån” och lån skatt återbetalas, men har detta gjorts? Diskussionen om överföreningen är totalt insvept i ”tystnad”. Härefter har olika regeringar dessutom fortsatt med att fylla på statskassan och detta genom att fortsätta mjölka våra pensionärer.

När det då gäller medlemsländerna i EU så avviker Sverige på ett mycket speciellt sätt – vi har högre skatt på pensioner än på arbete.

Sätt därför in Sverige i ett europeiskt perspektiv, och låt äntligen individer vara delaktiga i det europeiska arbetet och börja med att beskattningen blir lika stor på ALLA inkomster, och sluta med straffbeskattning, – i annat fall ställer vi grupper mot grupper, som bara leder till social oro – inget som en sann socialliberal kan ställa sig bakom.

Börje Helgesson, länsordförande Kalmar län (FP)   

"Skäms" - milt sagt

Skäms, Barn- och äldreminister, Maria Larsson (KD)

Artikeln i DN (8/7) om Taina Adolfsson, finskt krigsbarn, som har sökt ersättning från Ersättningsnämnden för sin tid som placerad och sedan adopterad i familjen, där hon utsattes för vidriga övergrepp. Det krävs beslut från barnavårdnämnden för att bevisa att placeringen var gjord av myndigheterna. Taina har frågat hos kommunen, där handlingarna från det året inte ens är sparade. Hennes två bröder fanns redan i denna familj.  Alla tre syskonen adopterades av familjen.

Hur blev man adopterad på den tiden? Fanns någon kontroll av familjen? Vem ansvarade för att familjen var lämplig? Maria Larsson, HUR valdes adoptionsfamiljerna? Kan du din historia? Kravet att man måste bevisa sin placering via barnavårdsnämnd lämnar således de finska barnen utanför, men Taina kom 1949. I hennes pass står: Oskarshamns stads Kristidsnämnd.  

I DN:s artikel går att läsa: Maria Larsson skriver i sin kommentar ”att ett omhändertagande är mer långtgående än ett godkännande av fosterfamilj. Det får därför anses att det allmännas ansvar är större när myndigheten har fattat beslut om omhändertagande av barn"

I Tainas fall ledde placeringen i den olämpliga familjen till adoption, och då blir min fråga till Ministern: "Hur kan ett omhändertagande bli mera långtgående än en adoption?"

Maria Larssons kommentar i Blå Hallen under tillställningen efter Vanvårdsutredningen till en av mina krigsbarnsvänner: "Du kan inte söka ersättning. Det var din mamma som skickade dig". Hur kan en minister lägga skulden på en mamma i Finland? Kan en minister uttala sig hur som helst och kränka ännu en gång? Hur okunnig och okänslig får en minister vara?

I Tainas fall fanns inte ens en mamma i livet i Finland. Tur att inte hon också fick den kommentaren. Tainas kommentar i DN går att instämma i: "Finnjävlar kallades vi då och finnjävlar är vi nu.” Det har Maria Larsson förmedlat på ett utomordentligt sätt. 

 

 

Leila Ulvemo (FP)

f.d. ordförande i Riksförbundet Finska Krigsbarn

Hästnäringen en framtidsfråga för Folkpartister och för landsbygden

Lokala folkpartister från Tingsryd, Hultsfred och Växjö vill se en satsning på hästnäringen på landsbygden. Man vill se att ATG´s överskott fördelas mer fördelaktigt till travbanor på landsbygden som t.ex. Kalmartravet, Tingsrydstravet och Vaggerydstravet.

Hästnäringen omsätter idag, bara på spelet 12,7 miljarder och sysselsätter minst 40 000 heltidsarbetare, där minst 500 ungdomsjobb ingår.  Utöver detta så är många föräldrar, mor- och farföräldrar engagerade inom hästnäringen på ett eller annat sätt.

Under senaste veckan slöts ett 4-månaders avtal mellan staten och ATG-svensktravsport, för att utreda den ojämlika fördelningen av skattemedel för hästnäringen, i syfte att bredda stödet även till områden utanför storstäderna, vilket är en förutsättning för näringens överlevnad.

Folkpartiets landsbygdsgrupp presenterar ett förslag med tonvikt på landsbygdsutveckling:

·         EU-anpassning av stödet till näringen,

·         Fri konkurrens på spelmarknaden på lika villkor,

·         Regeringsdirektiv, enligt fransk modell, som gynnar landsbygden,

·         Statliga förhandlingar tillsammans med sportens företrädare, Landsbygdsdepartementet och Näringsdepartementet.

Förslaget innebär:

·         Detta skulle ge 3-4 miljarder, extra till statskassan,

·         Gynnar Svensk Travsport och därmed ökat intresse för näringen i HELA LANDET,

·         Gynnar entreprenörer på landsbygden, jordbrukare ETC.

Vi ställer oss frågan: Är sporten till för spelet? Vi anser att det borde vara tvärtom! Den sjunkande spelomsättningen beror med all sannolikhet på minskat intresse för sporten. Lyckade försök att ändra utvecklingen, att under sommarhalvåret flytta ut t.ex. V75, V86 och V64 till landsortsbanor. Detta har genererat ökad publiktillströmning över hela landet. T.ex. Vaggeryd med ca 5000 besök jämfört med en storstadsbana med publik på ca 1300 st. Detta har ju självklart ökat intresset för sporten och gynnar därmed hela hästnäringen.

Därmed inte sagt att storbanornas status skall ändras som t.ex. Elitloppet, Olympiatravet eller Hugo Åbergs Memorial MEN en bättre balans med publikdragande tävlingar över HELA landet skulle öka det lokala intresset, att både spela och/eller gå på trav och därmed gynnas hela hästnäringen.

Med en bättre fördelning av ”medlen” skulle detta kunna innebära, fler arbetstillfällen på landsbygden, samtidigt som hela hästnäringen gynnas över hela landet och därmed även ge ökade skatteintäkter till statskassan!

Folkpartiet Liberalerna

Börje Helgesson, Länsordförande i Kalmar Län

Sven-Olof Karlborg, Ordförande i Tingsryds kommun

Mikael Petersson, Ordförande i Hultsfreds kommun

Gunnar Nordmark, Länsordförande i Kronobergs län

Sven Astevall, Ombudsman i Kronobergs Län

Svar till Jessica och Tina via Barometern

Svar till: Jessica Rydell (MP), landstingsråd
Tina Ehn (MP), riksdagsledamot och landsbygdspolitisk talesperson

 

Ibland tvingas man fråga sig om Jessica och Tina ens läst sitt eget partiprogram.

Ett parti som vill avskaffa bilen på landsbygden, införa extra höga bensin- och dieselavgifter och som vill avskaffa all flygtrafik söder om Sundsvall, om man överhuvudtaget har förstått något av de problem som landsbygden har.

Med andra ord: Straffavgifter på allt som rör sig – då dör Sverige!

Dessutom går ni i tron eller villfarelsen, att kollektivtrafiken fungerar överallt, ni borde veta bättre.

Med er politik stannar Sverige, dock inte Sergels Torg i Stockholm, men hela landsbygden i övrigt.

Hela vårt land är en landsbygd och intet annat, ifrånsett 3 storstäder: Stockholm. Göteborg och Malmö.

Har ni inte läst vad er egen Karin Svensson Smith förespråkar?

Med hennes och (MP)-förslag drabbas 500 000 människor (Riksdagens utredningstjänst) – utflyttningen från lands- och glesbygd till storstäder blir ju än mycket värre än vad den tyvärr är idag –

Er landsbygdspolitik leder till katastrof och inget annat.

Men för er egen Karin Svensson Smith, med bostad i Malmö och arbetsplats i riksdagshuset i Stockholm spelar väl inte pendlingen någon större roll – åtminstone inte kostnadsmässigt – den får vi andra betala för – men så är ju inte fallet för den vanlige medborgaren, som pendlar dagligen till sitt jobb! Han/Hon får ju betala merkostnaden alldeles själv!

Sjuklöneavdraget för småföretagare! Men har ni redan glömt, att det var ni tillsammans med (S) som drev igenom detta påhitt? Bra om ni ändrat er!

Välkomna på barrikaderna!

Kök och tillagning av mat finns tillgängligt i alla våra 12 kommuner i länet, men flera används inte idag. Istället har upphandling skett, och mat distribueras i stor skala från bl.a. Sala – detta är ni säkert medvetna om – ni var ju med och beslutade om detta tillsammans med (S), men det har väl fallit i glömska.

Vi har alldeles själva, väldigt ensamt, drivit frågan att använda våra befintliga ”kök”!

Bra om ni ändrat er! Välkomna på barrikaderna!

Nej mina vänner, landsbygdspolitik är nog inte MP´s starkaste sida och inte i ett enda andetag trovärdigt heller – men att försöka intala folk detta? – de både förstår och begriper bättre!

 

Börje Helgesson, länsordförande i Kalmar län (FP)

Synpunkter på Lena Segerbergs utsago ”NU får det vara nog – Rehab blir kvar” . . .

Synpunkter på Lena Segerbergs utsago ”NU får det vara nog – Rehab blir kvar” och samtidigt en inbjudan till samtal om nedanstående frågor.

Det är med stor glädje vi noterar att Landstingsrådet bekräftar att Samrehab i Virserum ska finnas kvar. Våra ansträngningar har äntligen gett resultat, men det återstår trots allt en hel del klarlägganden!

För vår del inom Folkpartiet i Hultsfred är det högst anmärkningsvärt att Landstingsrådet pratar om att Rehab blir kvar när fakta säger något helt annat. Servicegraden har kraftigt försämrats och tillgängligheten starkt begränsats, då är det inte trovärdigt att prata om att verksamheten finns kvar. Vi kan idag konstatera att verkligheten ser ut enligt följande:

·        Öppettider: måndagar och torsdagar kl. 08.00 – 16.00. Inom kort inte ens denna tid, då personalen skall utgå från Hultsfred – alltså ännu färre timmar i s.k. operativ tid.

·        En centraliserad telefonbokning, som tyvärr inte fungerar, med en telefontid vardagar 08.00-09.00 gör det näst intill omöjligt att komma fram.

·        Omständligt att få tid, läkarremisser räknas inte, utan bara bedömning av egen sjukgymnast huruvida individuell träning i befintlig träningslokal behövs eller ej och än mycket svårare med tillgängligheten till vattengymnastik!

·        Vattengymnastiken, som varit en omfattande verksamhet med upp till ett 40-tal patienter i veckan, är nu nere på 2-3 patienter i veckan.

·        Årskort till träningslokalen med handledning – ett minne blott! Istället hänvisas man till privata gym, antingen i Hultsfred eller Virserum, detta helt utan handledning.

Denna turbulens av omorganisation kring Samrehab i Virserum som härrörs till en dålig ledning, har inneburit stora påfrestningar för både personal och patienter. Vad kostar detta oss skattebetalare?

Ur personalsynpunkt kan vi konstatera följande:

·        Ändrade anställningsvillkor – där personalen uppenbart inte har delgivits sina ändrade anställningsförhållanden – detta är normalt en arbetsgivareangelägenhet!

·        Arbetsmiljöfrågorna för anställd personal har totalt försummats – även lett till psykosociala och arbetsrelaterade sjukdomar med sjukskrivningar som följd!

·        Givna arbetsrättsliga principer har helt åsidosatts när skyddsombudet har utelämnats i samband med nya lokaliteter i Hultsfred.

Vi kan göra listan längre, då vi följt händelseförloppet såväl utifrån som inifrån – och som vi dessutom meddelade landstingsrådet att Folkpartiet Liberalerna i Hultsfred också skulle göra. Servicen på landsbygden är en viktig fråga för oss landsbygdsliberaler!

För att, som Du själv uttrycker det, få slut på allt ”tjafs”, så inbjuder vi Dig till ytterligare klarläggande och dialog.

Tidpunkt bestämmer du själv, men plats bestämmer vi, och då blir det naturligtvis i nuvarande lokaler i Virserum.

Välkommen!

Folkpartiet Liberalerna

Börje Helgesson, Länsordförande Kalmar län

Mikael Petersson, Ordförande Hultsfreds kommun

Landsbygdsproblematik - Folkpartiet ställer frågor.

”Stark landsbygd och starka städer – går det att förena?”, frågeställning som ett led i arbetet med att utveckla en ny landsbygdspolitik.

Ämnet intresserar mig i högsta grad, då jag själv enl. byråkratspråket inte ens bor på landsbygden utan istället på den direkta svenska glesbygden. Flertal människor har inte en susande aning om vad ens skillnaden är mellan landsbygd och glesbygd. Att Sverige som nation mer eller mindre är ett i sig självt, till definitionen landsbygd, är det nog inte många som känner till.

Ja visst finns det mindre, medelstora och större tätorter men faktiskt bara tre vekliga s.k. storstäder: Stockholm, Göteborg och Malmö. Övriga tätorter, belägna på landsbygden, går naturligtvis helt klart att förena med intressena utanför dessa och som mer eller mindre är belägna i glesbygd. 

Organisationen ”Hela Sverige skall leva” har under många år, och som opolitisk organisation, drivit lands- och glesbygdsfrågor, men tyvärr mer ur en ”Bevarandesynpunkt” än ur en ”Utvecklingssynpunkt”. Att behålla en lanthandel eller en byskola med ett fåtal elever, har varit mer regel än undantag och detta då med bidragspengar från samhällets institutioner – detta är av naturliga skäl inte i längden hållbart.

Fokus har under en alltför lång tid tillbaks legat på att bevara det som bevaras kan och man har undvikit nytänk och utvecklingsfrågorna i allför stor utsträckning och än dessvärre inom de politiska organisationerna, mitt eget parti inget undantag, har man i flertal frågor intagit en politisk attityd mer liknande ett ”bakåtsträvande” än ett ”framåtsträvande”.  Man har mer lyft fram frågor och aspekter som mer ”omöjligt” än att lyfta fram ”möjligheterna” – uppgivenheten kan man inte ta fel på. Alltför ofta under mina verksamma år har jag mött attityder som exempelvis följande: ”Det är omöjligt att få igenom detta” – ”Det går de aldrig med på” etc. – ja, ni känner säkert igen det hela. I och med Berlinmurens fall, hösten 1989, har jag bara stärkts i min uppfattning: Inget är omöjligt, ALLT är möjligt. 

Pendling med bil, mellan bostad och arbete, mellan orterna inom vår kommun har blivit allt större och viktigare under senare åren, sedan får vän av ordning och miljöperspektiv ha vilken uppfattning den vill, så ser verkligenheten ut. Kommunikationerna inom vår kommun och mellan de olika tätorterna blir alltså än mycket viktigare om nu hela vår kommun skall leva? – att tro något annat är detsamma som självmord. Att prisa förläggning av serviceutbud i en av tätorterna och på bekostnad av samma service i andra belägna tätorter i vår gemensamma kommun är också ett självmordsdrag. Min trippmätare i bilen visar exakt samma avstånd mellan punkten A till B som från B till A – men det har många inte insett. Att centralisera näringar och servicegrenar till en och samma tätort betyder också oftast överetablering av verksamheter av samma slag – leder inte till något positivt utan istället skapas negativa konsekvenser – inte bara för den tätorten dit flytten har gått utan än i större utsträckning för den orten från vilken flytten har skett – någon vinnvinn-historia är det inte tal om. Kanske något för mina herrar och damer att tänka på!

Varför är landsbygdspolitik oftast svårare att hantera än övrig politik? Beror det på ekonomisk maktförskjutning från land till stad? Beror det kanske helt enkelt bara på ett ointresse? Eller beror det på, att idag finns det för många ”kaptener” och ”styrmän” eller rent ut sagt för många ”småpåvar” på båten, och där rorsmän inte finns kvar – ja om så är fallet, då förstår jag att båten inte går åt samma håll, definitivt inte åt rätt håll, kanske rentav bara snurrar runt för att sedan kantra.

Finns det då något hopp? Förhoppningsvis, naturligtvis gör det, i annat fall hade jag inte ens tänkt tanken till min artikel.  På 1970-talet fanns det en s.k. ”Gröna vågen”-rörelse - unga, oftast välutbildade människor, män som kvinnor, lämnade det ”gettoliknande” storstadsliv för att söka lyckan på landet. Många av dessa fann just Småland och vår egen kommun eller någon av våra grannkommuner som tillflyktsort. Flera finns fortfarande kvar och verksamma i våra orter, dock som Du och jag idag – (något) äldre. Nyföretagande och speciellt det som rubriceras som småskalighet måste till varje pris uppmuntras – regelverk i miljö- och hälsovård, för att nämna något, måste ses över – det kan inte vara möjligt, att några av våra aktiva samhällsföreningar, flera med tillgång till egna lokaler, och som önskar bedriva sommarcafé eller dylikt skall behöva betala 1000-tals kronor och/eller ens begära tillstånd för en sådan ringa aktivitet. Regler skall finnas men det får inte bli i absurdum. 

Som liberal betraktar jag den enskilda människan som den högsta auktoriteten, att själv kunna bedöma såväl kvalité som värdet av eget liv. Ingen annan än just Du själv kan varken formulera eller avgöra vad som är bra för just Ditt eget liv – Du är Ditt eget sanningsvittne och intet annat.

Ord och utryck som avveckling, försäljning, nedläggning, indragning, sparkrav, flyttning, centralisering är att betrakta som negativa – finns det i vår kommun inget positivt längre?              

Som länsordförande för Folkpartiet Liberalerna i Kalmar län kan jag bara vara stolt och glad över, att så många nya och yngre krafter har engagerat sig i frågorna och genom vårt parti, varför återigen förhoppningen om framtidsvisioner för vår kommun har tänts.

Allt idag tyder på – INGET ÄR OMÖJLIGT, ALLT ÄR MÖJLIGT!

 

Börje Helgesson. Länsordförande, Kalmar län (FP

NU ska sanningen fram och så här ser verkligheten ut. . .

Turerna och löftena kring sjukgymnastikens vara eller inte vara har varit många vad gäller Virserum och Samreab´s verksamhet.

Jo då herrar Anders Andersson och Åke Nilsson (KD), visst har ni ställt frågan i landstingsfullmäktige om Samreab,  Virserum och till Lena Segerberg, landstingsråd (S) – men frågeställningen har berört ”lokaliteter” och ev. renovering, men DEFINITIVT INTE EN ENDA GÅNG  den operativa verksamheten, det har vi inom FP liberalerna i Hultsfreds kommun varit helt ensamma om. Svaren har ni fått av Lena Segerberg och därmed intet nytt – finns med i de handlingar vi begärt och också fått ut från landstinget.

Vi har istället drivit frågan totalt, via både massmedia, namninsamlingar, överlämnat protestlistor m.m. ”Trubbigheten” i att ställa ”enkel fråga eller interpellation” i landstingsfullmäktige har vi ju redan sett, det leder inte till någonting – det kan vi ju återigen notera. Men istället för att ”haka” på vårt initiativ, så kunde vi istället notera en massmedial notis med den ”ögonbedövande” rubriken:

”Folkpartiet i Hultsfreds kommun skjuter över målet”!

 – den känns säkert igen.

Vi hälsar nu (KD) välkommen upp på barrikaderna, än mycket bättre om den samlade ”alliansen” varit med på tåget, men tyvärr har vi mötts av kommentarerna ”att det inte är en kommunalpolitisk fråga” – för oss inom FP lib helt ointressant, vem som är huvudman, så länge det gäller en servicefråga för våra kommuninnevånare – sjukgymnastiken är och förblir alltså en fråga såväl ur landsbygds- som serviceperspektiv.   

Samma fenomen rådde när vi stred för bevarande av servicekontor med  Försäkringskassa och  Arbetsförmedling i vår kommun – TYSTNADEN VAR TOTAL FRÅN ALLA ANDRA POLITISKA KRAFTER – så återigen kan vi bara erinra om ordspråket:  ”ENSAM ÄR INTE STARK”.

HUR det ser ut idag vad beträffar sjukgymnastiken i Virserum:

·         Stark begränsad tillgänglighet, måndagar och torsdagar kl. 08.00 – 16.00. Inom kort, inte ens denna tid, då personal skall sammanstråla och utgå från Hultsfred – alltså än mindre timmar i s.k. operativ tid,

·         En centraliserad telefonbokning, som inte fungerar, telefontiden, vardagar 08-00-09.00 verkar helt ockuperad,

·         Omständligt att få tid, läkarremisser räknas inte, utan bara bedömning av egen sjukgymnast huruvida individuell träning i befintlig träningslokal behövs eller ej och än mycket svårare med tillgängligheten till vattengymnastik, båda dessa möjligheter kommer med all säkerhet också att försvinna?

Konkreta frågor till de som har ett annat svar, än det vi redan har:

·         När togs beslutet i landstingsfullmäktige, att Virserum skulle anses som ”filialverksamhet”?

·         Är det en tjänstemannaprodukt/beslut, fattat av verksamhetschefen Stefan Bragsjö och/eller områdeschefen Carolina Bogie?

·         När och från vem har personalen vid verksamheten i Virserum fått informationen och vetskapen om, att de nu är anställda i en ”filialverksamhet” – från oss inom FP lib, eller som det borde varit: från arbetsgivaren – här landsstinget?

·         Varför försvåras allmänt tillgängligheten till vår egen i Virserum belägna s.k. ”filial”?

Vi kan bara gratulera Hälsans Hus i Åseda, Kronobergs län, där tillgängligheten är hundraprocentig – patienter från hela vår södra kommundel har ändrat ”kosan”, men även patienter från Stenberga, Kvillsfors, Järnforsen och Målilla.

En välbehövlig ”ekonomisk intäkt” för vårt eget län har förbytts till ”ekonomisk kostnad” – ingen heller, annan än vi, har påmint om detta fenomen

–  NEJ kära vänner. FP lib i Hultsfreds kommun
”SKJUTER DEFINITIVT INTE ÖVER MÅLET”.

Börje Helgesson, länsordförande Kalmar län (FP)

Mikael Petersson, ordförande i Hultsfred (FP)   

IDAG ÄR DET EUROPADAGEN!

Vi firar den Europeiska Unionen som har lyckats med det som ingen annan lyckats med – att fläta samman länder, skapa större förståelse och tolerans mellan dess människor och därmed förhindrat krig.

Idag är krig mellan EU:s länder otänkbart.

Vi behöver dock påminna varandra om detta. För när motvinden är som starkast så är det inte många förutom vi liberaler som påminner om det som var upprinnelsen till hela unionen – FREDSTANKEN.

De senaste rapporterna visar sjunkande stöd för både EU-medlemskapet och valutan Euro – inte så konstigt med tanke på, att vårt Europa är inne i den djupaste ekonomiska situation sedan 1930-talet.

MEN VARFÖR får EU i dessa stycken bära hundhuvudet för de enskilda länder som under flera år missbrukat och misskött sina egna ekonomier?

Efter att första byggstenen lades till projektet EU – för 60 år sedan ropar nu det konservativa Storbritannien via sin premiärminister David Cameron om folkomröstning om landets medlemskap.

Historiens vingslag gör sig åter gällande – engelsmännen har ju redan vid ett par tillfällen tidigare både gått ut och in i EU (EEC) – glöm inte järnladyns och hennes arvtagare John Mayors äventyr – in och ut – när de tycker det passar dem.

De kanske FÖRST skulle bestämma om de vill tillhöra Europa överhuvudtaget eller formera sig till annan kontinent?

Den politiska utvecklingen i Europa är också mycket oroväckande – stöveltrampet i både Ungern, Spanien och inte minst via NPD i Tyskland (ett högerextremistiskt naziparti) som står under stark kontroll av nuvarande tyska regimen – tal om totalförbud har höjts i förbundsdagen (svensk motsvarighet vår riksdag). 

Vem kan formulera sig i EU-frågan bättre än vår egen partiledare Jan Björklund, vilket jag gärna citerar:

”EU är inte ett smörgåsbord där man plockar på sig det godaste och låter resterna bli kvar till övriga gäster. EU är en gemensam middag. Vi påverkar menyn tillsammans och sedan äter det som vi kommit fram till att servera”.

Folkpartiet liberalerna i Hultsfreds kommun har i år liksom förra året manifesterat dagen genom postlådeutskick i stora delar av Målilla, Gårdveda och delar av Virserum.

Vi anser, att EU är oerhört viktigt för oss, liksom för våra barn och barnbarn men det är lika viktigt att diskutera vad vi egentligen ska ha ett EU till – men också vad EU inte ska ha med att göra (snusdiskussionen till exempel).

EU är inte bäst på allt, men det är absolut vår liberala uppgift att påminna om det – inte bara idag utan även alla andra dagar.

Börje Helgesson, länsordf. Kalmar län (FP)  

 

 

Äldrepeng för landsbygdens skull?

Under veckohelgen den 4-5 maj 2013 har återigen ”lantis”-gruppen för Folkpartiet liberalerna i Kalmar, Kronoberg och Blekinge län haft konferens i landsbygdsfrågor.

Arbetsgruppen för länens landsbygdsgrupp samlades den här gången i Grankullavik, Ölands norra udde i en lantlig och naturskön miljö.

Forskning visar, att 30 procent av vårt lands nyföretagande sker på landsbygden. Detta är mycket lovande eftersom tillväxtorter på landsbygden idag svarar för en stor del av vår viktiga export.

Samtidigt har den ekonomiska krisen slagit särskilt hårt mot våra små landsbygdskommuner, som redan präglas av en minskande och åldrande befolkning, exempelvis Hultsfred, Tingsryd och i de södra delarna av Öland. Skatteunderlaget sviktar samtidigt som deras utmaningar ökar. Vi måste hitta lösningar som behåller en likvärdig service och omsorg, oavsett var man bor. För oss handlar det inte i första hand om mer statliga bidrag, utan snarare om ”annorlunda tänk eller rentav ett nytänk”.Det är inte troligt att det finns en patentlösning som passar alla orter, regioner eller kommuner. 

Dels finns det den typen av orter och byar som ligger, eller skulle kunna ligga, inom rimliga pendlingsavstånd från tillväxt- och/eller centralorter såsom exempelvis Karlskrona, Kalmar och Växjö. Tillväxtorterna skulle vinna på att denna typ av bygder blir fler och fungerar bättre, men då behövs satsningar på allt ifrån kommunikationer till kulturliv. Det krävs även satsningar på bredband eftersom skillnaderna i tillgång till ett snabbt internet är alltför stora. Det skapas tydliga digitala klyftor mellan samhällsgrupper och mellan stad och land. Där skulle, liksom tidigare, EU:s regionalfondsprogram kunna användas för att växla upp kommunernas begränsade resurser. Detta kräver dock att regionerna själva är beredda att prioritera detta. 

Vi får dock inte glömma bort de byar och avfolkningsbygder som ligger alltför avlägset till. Även här är förstås bättre bredband viktigt, men det krävs också ytterligare och mer specifika åtgärder.

Pendlingsavstånden till resp. närbelägen tätort, där arbetsplatssituationen oftast är bättre än på den direkta lands- eller glesbygden, är trots allt i de flesta fall överkomligt, men kollektiv trafik som passar arbetstider oftast inte är tillräcklig och/eller helt saknas. Här måste bilen bli ett accepterat transportmedel och hela ”reseavdragssituationen” moderniseras och reformeras samt ställas i proportion till dagens höga bensin- och drivmedelkostnader.

Vi måste dessutom våga se och acceptera helt nya samfunktioner i samhället. Bättre samordning mellan resp. myndigheter och/eller

privata aktörer. Lantbrevbäraren bör kunna leverera medicin från apotek, matvaror skall kunna distribueras från lanthandeln och varför inte en flaska vin från Systembolaget?

Möjligheterna finns där men utnyttjas dåligt eller inte alls.

Fortsätter utvecklingen riskerar vi stora skillnader i tillgänglighet och kvalitet på såväl samhällelig service men även på vård och omsorg. Ökningarna kommer alltså att vara helt beroende var man bor. Det sätt Sverige är organiserat är kanske inte bäst för att hantera de olikheter som råder om vi samtidigt vill ha likvärdig service och omsorg för alla som bor i landet? Kanske är ett mer individualiserat system i form av “äldrepeng” likt nuvarande skolpeng bättre för att garantera likvärdighet än dagens skatteutjämningssystem?

Från vår ”lantis-grupp” lyfter vi även våra synpunkter upp på nationell nivå till samtliga våra representanter i riksdagen.

Inga kor får vara heliga och käpphästar och bakåtsträvare skall lämnas vid dörren.

Med rätt politik, rätt perspektiv på landsbygden och med viljestarka människor som hittar lokala lösningar kan hela Sverige leva.

Börje Helgesson, länsordf., Kalmar län (FP)

Sven Astevall, ombudsman, Kronobergs län (FP)

Stefan Lundin, Rödeby (FP)

Mikael Petersson, Virserum (FP)

Wenche Lindahl, Virserum (FP)

Sven-Olof Karlborg, Tingsryd (FP)

May-Britt Landin, Mörbylånga (FP)

Ann-Margret Lindholm, Byxelkrok (FP)

Lars Thor, Fagerhult (FP)